Så var sommarens premiärdopp avklarat! Eller snarare den obligatoriska nedstänkningen av fötterna. Det räckte absolut mer än väl, tro mig. Vi var på promenad i Fridas omgivningar då plötsligt en sjö dök upp. Alva kastade sig bokstavligt ut bland vågorna som om någon hade stått i sjön och viskat hennes namn. Hur kommer det sig egentligen att barn liksom inte känner kylan utan bara kastar sig ut i den kalla sjön utan att tveka..
När Alvas läppar blivit blå och vi fått nog av att stå och huttra på stranden gick hon upp. Vad passar bättre då än att gå hem och få glass hos Frida!
Vilken tur att Frida ska bli mammaledig snart! Det betyder att i kan besöka henne mååånnga gånger i sommar och höst. Nästa gång tar jag med mig glassen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
En kommentar kanske?