skura skura skura bort din fula min

Det här jag jag sysslat med under ett par långa timmar. Varenda kakelplatta är skrubbad så att till och med kungen kan äta på golvet.

Note to next time. Använd heltäckande kemikaliemotståndiga handskar. Från armbågen ned till långfingrets topp är numera lika mjuka och smidiga som ett paket med svinto.

let it snow, snow

För första gången på evigheter hade vi en vit jul! Som tur är har jag en make som skrapar och sopar bilen ren på nolltid. Varför jag själv står på behörigt avstånd och tar kort? Har inte junnit impregnera mina skor än och det vore ju väldigt tråkig om de blev fläckiga och väligt dumt om jag blev blöt. Låter väldigt bitchigt så här i efterhand, men det lät som ett helt godtagbart skäl då..

Oinpregnerade kängor i fluffig snö

som på mormors tid

Idag har vi dragit ut till Kista köpcentrum. Där har de något så exotiskt som konditori. Precis! Inte café, coffehouse eller bageri. Nepp, ett äkta hederligt kondis. Såklart att vi inte kunde beställa annat än en bakelse och en slät kopp kaffe. Vad skulle hända med vår genuina känsla om vi plockade på oss en super mega sized muffins med strössel på toppen?!

x-mas i ord och bilder

Så har julen kommit och nästan gått men än finns det tid för att att suga ur all julstämning och fortfarande kunna äta pepparkakor utan att skämmas! Men julen som har passerat? Jo, då, första delen av julen bestod av jobb. Med tomteluvan på sniskan i glada kollegors sällskap. Man lär sig av sina misstag, jag skulle också ha valt ett tjusigt rött diadem som Camilla. Min luva var jättestor och gjorde håret jätteelektriskt och fastnade jättemycket i förklädet.

Julaftonskvällenen spenderades hemma i makens föräldrahem med tillhörande föräldrar, syskon och svägerska. Julgranen stod grön och grann och julstjärnan hängde ståtligt skinande i fönstret. 

 Hela makens familj med ingifta fruar har fått gåvan att musisera i överflöd så en del av kvällen ägnades åt skönsång efter noter.

En annan del av kvällen ägnades åt soffa-sittande. Söta svägerska Rebecca och jag posade glatt och sken ikapp med änglaspelet på pianot. Tänk att ha världens bästa man som har toppenbröder som i sin tur har gift sig med kalaspinglor. Det är så bra så att hälften vore nog. Som farmor skulle ha sagt.

Enligt traditionen mimade vi med Karl-Bertil Jonssons jul. Finns det någon film med så klockrena repliker som Karl-Bertil? Varje år sätter sig en ny replik i den grå barken.

 Ett väl utfört arbete ger en inre tillfredsställelse och är den grund varpå samhället vilar. Karl-Bertils ömma moder gick rörd därifrån.

"Kör till slumkvarteren!" Chauffören tittade misstänksamt i backspegeln som om han hade att göra med en presumtiv taxirånare. Karl-Bertils städade yttre och ärliga uppsyn lugnade honom dock.

Karl-Bertil fortsatte med glatt sinne att lysa upp samhällets skuggsida med sina små tomtebloss av vänlighet


Tyko Jonsson höll på att kvävas av julilska

Om han hade sett gatflickan Beda Larsson trycka sin randiga sidenslips till sin barm i julnatten, hade icke då hans ögon mjuknat?

"Det var en välsignad jul", sa Karl-Bertils ömma moder och fick något religiöst i blicken, för den här sagan tilldrog sig som sagt på den tiden då julen fortfarande firades till minne av Kristi födelse.

Efter alla trevligheter avlutades kvällen med julklappsutdelning! Gåvor bytte ägare och önskningar uppfylldes. Det är en god jul!

frossa

För att fira att julen är på intåg och fira att Cicci blir ett år visare tog syster och jag tåget till Norrland.eller snarare så långt norrut man kan komma utan att lämna Stockholm. Där väntade stora kassar med choklad, dumle, grädde och andra viktiga delar ur kostcirkeln.

Syster spänner diverse muskler inför det krävande arbetet med att hacka och sjuda.

Cicci rör i stora grytan. Det ska bubbla häftigt men ändå under kontroll och får absolut inte bränna fast. Det är så en knäck ska donas fram och detta kräver tallang i massor.. I bakgrunden står syster och väntar på att den saltlakritsdoftande kolan ska stelna lugnt och försiktigt utan bubblor.

Kvällens uppggift var att hacka dumlekolor till rockyroads. Ni skulle ha sett mina handlflator, helt randiga efter knivens ovansida och fingertopparna var rosa av all touchande från eggen. Efter flera timmars hård koncentration pausade vi med fika som Cicci snott ihop vid förra Smålandsbesöket. (Cicci, se till att få tag på ett sånt där järn snarast!) Efter 21`ans te i magen fortsatte chokladorgien. Om det blev gott? Jo, tack. Jag vaknade kl halv tre på natten och mådde otroligt illa beroende på allt godis som jag ätit under hela kvällen. Tur är väl det att illamåendet kom, (och att det inte var calici som jag först trodde) nu får godiset vara ifred ända till julafton!

dålig luftrening.

 Att hyacinten och amaryllisen vissnade ned var tydligen helt naturligt. (Varför säger ingen det när man köper dyrbarheterna att de bara håller i en två-tre veckor??) Frågan är om det är lika naturligt för cyklamen att vissna ned efter en månad, eller är det bara mina fingrars verk? VArför finns det inget bäst-före-datum inristat på en dolt litet blad?

lever livet on the edge

Använde en halv burk annanas här om dagen. Någonstans i bakhuvudet hörde jag hemkunskapsfröken säga att man absolut inte ska ställa tillbaka burken i kylen igen. Innehållet ska hällas i en plastburk med lock och förbrukas inom två dagar. Men vem har tid att leta fram en burk ur gömmorna när man egentligen skulle vara påväg till tåget? Precis, burken skjutsades in bakom osten och kylen smälldes igen. Nyss återupptäckte jag ananasen och satte mig tillrätta i soffan. Så hörde jag den där ettriga rösten igen, men jag kan absolut inte höra fortsättningen om vad som skulle hända om jag gjorde alt det där som man inte skulle göra. Kanske botulism, såg ett avsnitt av Doktorn kan komma där en plåtburk spelade huvudrollen. Asch, sak samma då vet jag ju hur det ska behandlas! Botten upp vänner!

fru a protesterar

Jag dementerar allt härligt jag skrev om vintern! Vintern må vara kall men jag är numera övertyad om att den härrör från ett ställe mycket längre söder ut! Orsak till detta lappkast? Häng med på min förskräckliga lista.

1) Tokmånga tåg som antingen är inställda eller galet försenade.

 Kan någon förklara varför det alltid blir så här år efter år? Tros det att klimatpåverkan kommer bidra till varmare vintrar där kollibirier släpper blomsterblad från himlen istället för helt vanlig snö från vanliga tåkiga moln?

2) Insnöad lägenhet. Vi bor i en igloo.

Första bilden. Takfönstret i köket. Försöker man bara öppna en liten glipa rasar snön in. Just, det snön har lagt sig som ett tjock täcke över hela den transparenta ytan så vi har konstant mörker i köket. Exakt sama fenomen i badrumet. Andra bilden. Snön har lagt sig tillrätta på fönsterblecket och sträcker sig 43 cm (obs! kontrollmätt) upp på rutan. Mina blommor kommer att dö, de råkar vara ljuskrävande varelser.

3) Inte en enda gata är plogad. Modd och is dolt under pudersnö, yes halkan vi välkomnar dig! Det är inte roligt att gå som en tanteluska. Det är inte heller roligt att plumsa i snö så hög att stövlarna försvinner. Det som är vitsen att bo i en lägenhet på vintern är att man inte behöver skotta, men då förutsätter vi ju att det är någon annan som gör det!

4) Inga barn är ute och leker. Vart är ljudet av huttrande glada barn?

 Gården är helt komplett tom. Vart är alla snögubbar, snölyktor, snöänglar, snögrottor, snöbollskrig, snöborgar och spår efter skidor och pulka? Hur ska Sveriges framtid kunna bli dugliga medborgare utan härdningen bestående av kyla och blöta vantar?

Vem kommer med till plattan på söndag för att strejka mot kung Bore?

knarrig samvaro

Jag hade tagit fram pepparkaksdeg kvällen innan för att den skulle bli sådär lagom kavelvänlig. Lagom tills ugnen skulle värmas upp och köksbänken inmjölas ringde Lena och undrade om jag ville vara shoppingstöd. Mjälet åkte med en ett tjoff in i skåpet igen. En tågförsening senare stålade jag samman med Lena på Medis, redo för äventyr.
Vi knarrade oss igenom söder (jag syftar såklart på snön under fötterna och inte våra leder) och letade igenom affär efter affär. Jag har fortfarande ingen aning till hur många vi ska fixa julklappar till så jag strosade med och kom med strålande kommentarer.

Som varje shoppingrunda med klass bör, avslutades även denna med fika. Äppelmuffins i Lenas hö hand och ett uppstadgande ljus i det vänstra. Mintuterna pinade iväg och mörkret sänkte sig utanför. Det gäller ju att suga ut tiden så mycket som möjligt. Nästa gång jag ser Lena är det ju ett nytt decenium!!

snökavalkad

Tre dagars snöande har gjort mig övertygad. Det vita fluffiga kommer inte förvandlas till en grå sörja. Vintern är här på riktigt! Vintern är helt underbar! Mörkret lättar för ljusreflekterade snöflingor. Världen blir mjukt inbäddad. Snön knastrar under skorna. Kinderna blir naturligt rosa. Sen att vi bor i lägenhet och slipper gå upp två timmar tidigare för att skotta garageuppfarten och för postbilen, det gör ju det hela ganska mycket skönare.

Snön slutade att yra för ett ögonblick och solen tittade fram. På med skorna (köldtåliga och vattenavvisande kängor) jacka, (som går ned över ländryggen), vantar (tjocka stickade) och mössa. (heltäckande som går ned över öronen)  Vilken tur att jag har kommit över fjortisåldern och numera får klä på mig ordentligt och kan njuta av vädret istället för att huttra mig fram! Sol, snö, och en öde park. Kan den bli bättre än så här?

Tusan, jag missade ölflaskan brevid. Huddinges vanliga bänksittare hade förberett kall öl, men tydligen övergivit tanken på att sätta sig ned i omfamnande kall snö för att pimpla.

Det enda som är tråkigt med vintern är de nariga läpparnas förbannelse. Har du en bordsskiva som behöver slipas av, jag kommer på stört! I skrivande stund håller jag på att genomföra ett mycket vetenskapligt test av läppcerat och balsam! Resultat kommer snart! (då kan jag förhoppningsvis skratta igen utan att mungiporna spricker)

och skjuts in i ugnen

Jag förstår inte alls. Får jag välja mellan att göra flamberad baconinlindad kyckling med hassebakspotatis och smörslungade morötter eller att svänga ihop en fluffig napoleonbakelse skulle jag definitivt välja det sistnämda! Jag brukar verkligen vara bra på att röra ihop kakor och annat sött. Brukar ja. Någon har kidnappat min hjärna eller så har jag åkt på en allvarligare sort av hjärnsläpp.

Det förfärliga upptäcktes i måndags morse. Jag skulle baka inför knytis-julbordet på jobbet och laddade med massvis av insperation. Isperationen var det enda som fungerande den morgonen, hjärnsläpet eller den kidnappade hjärnan kom sedan till sin rätt.

Saltet råkades tredubblas i cheecekakan. IKEA´s runda bakform läckte och lämnade en klutt med svart bränd smet i bottet på ugnen så när luckan gluttades på gick brandlarmet igång. Den mjuka pepparkakan blev rinnande pepparkaka. Tänk vad tio minuter hit eller dit i ugnen kan göra och tänk vad bra det är att komma ihåg att trycka på ok på timern! Innan alla grejer packades undan i skåpen tokade jag snabbt av köksgolvet. Mjölpåsen mötte sedan det fuktiga golvet och gluten är verkligen kladdigt.

En helt galen tanke slog mig coh innan jag hann vifta undan den hade den visualiserats. Inte kan väl hjärnbortfallet bero på en galen hektisk helg med mer kaos än ordning. Asch, alla andra klarar ju av det så varför inte moi?!

skridande systrar

Såhär firade jag lucia! Jag tvingade Camilla att vara med på en spontan bild innan antibiotikablandningen tog sin början. Se så snygga vi är med glitter i håret och vita stämningsfulla kläder. Lägg speciellt märke till Camillas tjusiga glitterrosett à la 20-talslook! Min tanke med glittert var less is more- not. Hade ni sett mig uppifrån hade ni upptäckt att hela skalpen var inklätt i glitter. Detta glitter lämnade sedan små, små gnistrande spår på golv och soffor.

Undrar hur länge SVT play sänder sitt Lucia-firande. Inte för att höja stämningen utan för att få lite svepande vita klänningar och underbar sång i fem stämmor. Ja, såklart en och annan stjärngossestrut, grabsen på jobbet var liiite ovilliga på just den pukten.

glädje och så lite

Jobbhelg. Inför detta krävs det något särskilt! Som en träff med världens  (i mitt universum iallafall) bästa Cicci. Sushi i Birkastan och kaffe vid Solnabron. Vi diskuterade det mesta som hänt sedan vi råkades förra gången och det var vid den tiden när vi fortfarande kunde gå omkring med koftor öppna i halsen. Det är så här man laddar upp inför tre dagars av non-stop jobb! Mer Cicci åt folket helt enkelt!

kvideritt

I´m such a chicken! Ingen gul, fluffig variant men ändå en chicken. Det är ju det där med smärta som jag inte är så bra på. Var på röntgen idag och blev förvarnad att det skulle behövas ett litet stick i en arm. Hur kan ett stick med 0.9 mm diameter respektive 1,1 mm kanyl göra så ruskigt ont?

bild

Jag ser ju knappt spetsen och ändå känns den som ett rör av större storlek trycks in. Det kan förövrigt tilläggas att jag har satt PVK på fler patienter än vad jag kan räkna och sagt till dem i lätt ton "nu sticker det till". Sticker? Bah! När jag själv blir utsatt blir hela mitt tillstånd spänd som en piano-tråd (eller är det fiolsträng?) Det är bara axlarna och hälarna som ligger i britsen, resten svävar i smärta, typ. Enligt en förutbestämd regel krävs det alltid minst två stick innan allt sitter som det ska.

 Efteråt? Blev det blåmärken lika stora som grytlock? Inte alls på långa vägar, två små mesiga röda prickar som rest av en liten svag nybörjarmygga. Mumlar du just nu, men snälla nån skärp dig. Precis, men kom inte och säg att jag inte varnade dig!

rörigt verk

Appropå julstämning. Nu måste, måste jag få skryta lite (okej, ganska mycket då) Den här har min man gjort! Tänk bort mjölkpaketet och titta på ljusstaken som är ihopfixad av rördelar! Är det inte så coolt att man bara får dåndimpen!

Jag måste absolut sluta nynna på "jag kommer hem till dig jag är en händig man, hey hey hey ". En gång är okej, men när jag börjar tralla högt på pendeltåget då är glaset rågat.

x-mas feeling

Nu börjas det att bli redit adventsfint hemma hos oss! (sådär barndomsaktigt att till och med dialekten ploppar fram) Inspirerad av diverse släktingar har jag komponerat ihop en egen julgrupp!

Till min stora förvåning, dra på trissor, har amaryllisen överlevt och blommar faktiskt! En "alldeles för mycket blixt" bild, egentligen är den röd men sak samma! Den lever och en till knopp kommer! Jag kanske inte ha mördande fingrar utan en smula ljusgröna iallafall! Maken börjar antagligen inom en snar framtid sucka i stämmor om han hör mig ropa en gång till "Men älskling, kom hit och titta och lukta. Nu på en gång! Snälla, innan de dör"  

Jag är en fanatiskt motståndare mot granar och kolorerade kulor innan 23 december. Jag kunde inte motstå en lite sötnos till julgran. 26 cm hög och alldeles, alldeles bedårande. Av rent principiella skäl har den inte hamnat i kameran än. Bye the way, hur sköter man en gran? Ska jag vattna den lika ofta som det regnar, behöver en något speciellt tillskott och ska jag blåsa genom dess grenar dagligen för att stimulera dess tillväxt?

Något som däremot aldrig kan vara för tidigt på säsongen är julkrubban. Det där med julkrubbor är ganska mycket prestige. Mina föräldrar har en i från mörkaste Kongo gjort

 av bananplantablad. En kompis har köpt en utanför Vatikanstaten i guldsprayad finish och en annan har införskaffat sin på guldfynd (trodde ni aldrig va? bland örhängen och bijouterier)  Själv fick jag tag på min på Tanzanias landsbyggd. Handgjord i lera för det hutlösa priset av 15 kr. Men som bekant tar julen fram de där lite mer givmilda känslorna så jag betalade och tänkte bara änglakörskantade tankar.

scary moments

Jag har varit med om ett såntdär ögonblick. Det finns vissa människor som kan dela en tomat och se det där speciella ordet. Andra spottar melonkärnor som bildar en solklar uppenbarelse. Jag tillhör numera den utvalda skaran. Se själva!

Vid frukostbestyren i morse skulle jag steka ägg. Olja i pannan (ja, något har hänt med dess yta, allt, allt bränner fast utan smörjmedel) Vad uppenbaras efter ett par vickningar, jo en Disney-ren!! Det avlånga ansiktet, nosen och hornen. Skrämmande eller hur!?

Men det räcker inte med det. Jag knäcker ett ägg och får se vaddå? Jo, ett Musse pigg huvud. Kanske inte så tydligt på det här kortet. Jag var ju så chockad och stirrade såpass länge att gulan smetades ut en aningens.

Hur ska jag tolka det här? Har Disney tagit pantent på hela julen? Måste jag bygga upp en liten, liten skorsten gör att ho ho-mannen ska kunna komma in med julklaparna? vafalls?!

drag i lokalen

Här var maken, jag och 1200 andra i lördags kväll! En timma innan härligheten drog igång ställde vi oss i en av dörrarna redo att agera biljettkontrollanter. Konsert stod det på biljetterna och konsert blev det. Samuel Ljungblahd och Per-Erik Hallin konsertade loss med helt galet bra ös och mycket känsla. Det är nästan smärtsam att lyssna på människor som har absolut gehör och kan pricka varenda ton varomshelst på skalan.

Lyssna här! Tänk er lite mer folk bara, lite mer trummor, bas, gitarr och sång. Asc, ni fattar konceptet =)

handbok önskas

Ibland längtar jag tillbaka till Smålands mörka skogar. Till de enkla sociala reglerna som gällde. Umgänget bestod i ett stort gäng som hängde jämt. Helger, kvällar, lediga dagar, det var lixom inga konstigheter. Vänner hälsade alltid på varandra. Om något skulle till att ske sågs det till att alla hörde talas om det. Hände det nu en grej så bestämdes det flera dagar i förväg att det skulle man göra.

Stockholms sociala koder är såå trassliga och ger upphov till nya frågetecken varje dag. Ni som är riktiga Stockholmare kanske kan ta en fika med mig och förklara?!

almost lika moon-walking-. NOT

Igår runt lunchtid. Dokumentation pågick för full karriär på tvåans expedition. Tiden sprang på lika snabbt som en speedad durasellkanin. Alltmedan den där bristvaran gick åt, åkte axlarna högre och högre upp och stannade någonstans i nivå med dörrkarmen. I denna kritiska situation klev hematologens sjukgymnast in genom dörren och en strålande idé uppenbarades. Efter ett par artighetsfraser (som sig bör) frågade jag med honungslen röst om hon var upptagen just i detta nu. Efter mutning med tre alvedon (det var de mest intressanta grejerna jag hade i fickorna förutom passerkorten och de är ju lixom högst personliga) fick jag en superbehövlig axel-och nackmassage. Himlen öppnade sig och världen fylldes av ullig bomull och det porlande ljudet av pepsi max. Hela nacken och skulerbladen fick sig en glädjechock.
Hur kommer det sig då att jag idag går omkring som resultatet efter ett större trauma? Den vänstra delen av nacken värker något hejdlöst och det ena av skulderbladen är helt galet stelt. Hur kommer det sig att alla andra blir mjuka, glada och helt nypåfödda av massage medan jag bara blir nedbruten och får vända hela kroppen vid en ynka snegling. Kan nån snälla komma med en förklaring??

sträcker ut en knackig rygg.

iq-test

Dags att bli sådär synisk igen. Satt på pendeltåget som jag brukar göra lite titt som tätt när det här kortet ramlar på sätet framför mig.

Jag blir så oerhört arg! Inte på att små barn, som desutom har tvingats fly från sitt hemland, drabbas av leukumi. Nepp, jag blir förbaskad på att människor går på det som står på kortet. Akutsjukvård är gratis i Stockholms läns landsting! Leukumi räknas som akutsjukvård då man liksom dör om sjukdomen inte behandlas pronto! Vill du ge pengar till fattiga behövande i Sverige så ge till Frälsningsarmén. Inte till killar som springer omkring på pendeltåg med massproducerade kort. Bye the way, har inte det där kortet cirkulerat i ett par års tid nu? I sådana fall är en av killarna på kortet både död och begraven. Vart tror ni då att de pegarna du lägger på kortet går nånstans?

tillbehör

 Den första adventskvällen ägnade maken och jag tiden åt att tända ljus, ta fram ballerina peparkaka, chokladask och att titta på film. (Blue-ray med sjukt bra bild och sjukt bra ljud). Nu ska vi bara insupa julefriden.

Julstjärnan tändes innan solen knappt hunnit gå ned. Det vill säga omkring kl halv tre men är det advent så ska stjärnan vara tänd och sprida värme och - (fyll i valfritt ord)

Det är ingen felvridning av bilden. Ljusen i staken är snea och det är charmigt. Stjärngossen däremot ska egentligen sitta på ljuset med han var lite för liten och fick helt enkelt däcka i mossan. Mossan föresten är äkta småländsk plockad på en avlägsen sten av hon som skriver.

en doft av barndom

Nu kommer julen farande med sjumilakliv! Startskottet var inte IKEA´s upphängning av diverse färgade kulor i mitten av september. Inte heller när ljusslingorna dök upp i Huddinge centrum frammanades den där krispiga julkänslan.

Nehe, riktigt äkta jul börjar med blomdoft, som dessa underbara skapelser! Det är ju inte heller helt fel att öppna prasslande papper nästan en hel månad innan julafton!

Det är dessa som har gjort dagen så mycket skönare. Vit hyacint, julstjärna och en blivande sanslöst vacker amaryllis! Välkommna hem och dofta på mina små mirakel!