sötnos där!

Vi fick storslaget besök i lördags! Familjen Isaksson förgyllde hela kvällen med skratt och, ja ni kan se själva, lekar på alla möjliga nivåer. Jag letade fram Ruths och mina gamla kaninnallar Göran och Hoppkanin, efter en stund listade vi ut att det var de guppande öronen som var roligast.

Make, Hoppkanin och Astrid i en avancerad titt-ut-lek!

Jag kan bli så avundsjuk på min älskade man. Han förstår sig på barn på ett sånt naturligt sätt. Han tar barnet ur föräldranas famn på ett sånt självklart manér och leker alla möjliga lekar. Barnet? Jo h*n kiknar av skratt och saknar inte mamma under en ändlöst tid.

När jag däremot ska ta ungen blir allt stelt och konstigt, barnet gnäller och jag ser skräckslagen ut. För att underlätta detta problem och dilemma ska jag nu iväg för att gosa, bära och titta på inte mindre än tre sötnosar!

kapilärverkan

Det är inte meningen att klaga! Nej, nej, men om det är uppehåll i natursköna Huddinge så räknar jag iskallt med att det är torrt i luften även där jag hoppar av tåget. Nej, nej. Regnet strilade ned och skapade små, små pölar som rann i hop till stora pölar. Om jag varit tre år hade jag skuttat av glädje. Istället tog jag mitt tjugosjuåriga sinne och hastade med stor koncentration förbi alla strömmande vattenkaskader. Väl framme i omklädningsrummet upptäckte jag att det är ett litet hål sulan med en blöt grådaskig strumpa som resultat. Inga extra strumpor som ligger ihop vikta i något hörn av skåpet. Lösningen på problemet dra på sig de fotriktigta sandalerna och röra fötterna så snabbt att ingen ser den äckliga strumpan. Jobbkvällen är räddad, kadisch!

goding i fickformat

Inga förhårdnader eller sandpapperslikande hälar.

Hur kan nyfödda vara såå söta och såå bedårande? Efter en ynka sekunds titt på det lilla livet var jag helt förälskad. En regning och grå eftermiddag köpte Maria och jag med oss fika och ägnade en hel eftermiddag åt att gosa med Stinas lille knytte. Naturligtvis förhörde vi oss noga om hur det var med den nyblivna mamman också. Jag bad Stina beskriva förlossningen så som den verkligen var, inga förskönade historier här minsan! Min sluga tanke var att bli riktigt duktigt skrämd så att om jag ens tänkte tanken på att skaffa oss en egen bebbe skulle jag vridas i tortyrlikande plågor.

Trött och alldeles underbar

en tvillingbild om dagen gör gott i magen

Jag har ofta besjungit tvillingarna lov. Att vara en tvilling är en, ja faktiskt, en mänsklig rättighet! Döm min förvåning när tvilingarna Judit och Judith spatserade omkring på centralen och bjöd på nybakta bullar! Ännu en deklartion om att tvillingar gör gott i världen!

 Min något ihopsnörpta min beror dels på att jag försöker få bort smulor på underläppen, men mest på at jag saknar min egen tvilling så att de gör riktigt ont!

möte kring det rektangulära bordet

Guess what I did last night? Här har ni en familjebild på den Peterssons´ska ätten! Syster och jag tog oss till de norra delarna av stan för en kväll bland genetiska likar.

Kusin Annica och hennes syster Helene har alltid varit en hjältar i systers och mina ögon. Det var nämligen hemma hos kusinerna som vi målade naglarna, försiktigt drack röd saft för att inte kleta ut läppstiftet och fick med oss de coolaste solglasögon som kunde tillverkas på 80-talet. Det häftiga med den här historien är att stjärglansen inte har falnat på 20 år!

Favoritfastern Barbro var också med och förgyllde kvällen. Som vi tidigare sagt; släkten är fantastiskt bra att ha!

it´s all about love

Så kom då dagen för bröllopet. Anna och Eric kommer kunna säga till sina barnbarn att hela november hade gått i tråkighetens regniga tecken, men på deras dag valde Gud att låta solen skina. Efter en nervspåfrestande väntan utanför kyrkan (i kyrkan hade en dopgudstjänst dragit över alla tidsramar) klev så de vackra två in i mittgången och skred fram genom folkhavet. Vigseln var som förväntat vacker, ekande och stämnigsfull. Efter en kall riskastning utanför skyndade vi oss till festlokalen. Brudparets entré till festen var oscarsinspirerad med kamerablixtar, serpentiner, röd matta och avslutades med att de tu klättrande igenom i ett hjärta.

Anna-Karin och Linda övar innan brudparet anländer.

Vilken kväll vi har varit med om! Festen blev smockad av obligatoriska tal, sånger om hur bruden var som barn, spex, film om svensexan och möhippan  och såklart mat på fat i långa rader.

Sockerkoma påväg att uppnås! Bröllopstårta på skeden!

Det kändes lite konstigt att gå på ett bröllop på hemmaplan och ha människor omkring sig som vi känt mer än en kvart. Konstigt men vansinnigt bekvämt. Samtidigt känner jag mig nästintil lite snuvad på minisemestern som automatiskt brukar samanfalla med bröllop på annan ort.. men bara nästan.

Den obligatosriska bilden med moi och bruden. Jag ser lite lätt speedad ut och svar ja,

Jag håller på att klämma sönder stackars Anna!

Bröllop är verkligen glädje i ett kompakt format. Inte undra på att brudparet började krokna efter ett par intensiva timmar! Tack, tack för en härlig tillställning!

slingande vackert

Hörde på nyheterna att det bara varit en timmes sol under november. Sanslöst, det borde vara olagligt!
För at pigga upp i ovädret gick jag till min bokade frisörtid morse!

Just i denna minut kanske man inte lyser upp och tänker oj vad vacker allt är! Det är tur att bilden är suddug så de där blå ringaran under ögonen inte syns! Men belive me! En timme senare log jag faktiskt flera minuter i sträck!

chakula tajari

Se vad som fanns i potatislådan? Mat kanske trots allt är kärlek.

En hjärtformad knöl kräver sin motpart. Makens egenfångade fisk från de kalla fjällvattnen hämtades upp ur frysen. Att just den här fisken passar så bra till potatisen kanske beror på att den är snäll mot hjärtat med alla sina nyttiga fetter?

no worries

Varför ska man vara ute i god tid? Det var rätt praktiskt under studenttiden att sätta i gång illsnabbt med tentor, PM och andra ondskefulla uppdrag för att undkomma den berömda studentångesten, but nowdays?
På lördag firar vi Erics och Annas kärlek! Hår, kläder, skor och present tillhör ju konceptet "tack för att ni bjöd oss, det här är det minsta vi kan göra i gengälld"
På dag 4 innan festligheterna har skorna fixats, presenten inhandlats och frisörtid bokats.  Se där, allting hinns med innan tiden är ute, varför stressa så?

Svarta höga ting. Nu ska de gås in att att de känns som ett par väl ingånga tofflor

komplett på kartong

Jag har alltid varit medveten att något har saknats något i makens och mitt äktenskap. Något som skulle röra till vardagen. Vi har länge försökt den manuella vägen, inte konstigt att småkakorna blir platta och kompakta utav längtan. Efter en tripp till Heron City fick vi syn på lösningen! Visst är h*n vacker? Bilden är lånad från www.obhnordica.se

Förutom att den vispar allt ljuvligt fluffigt bidarar den även till familjelyckan. På baksidan av kartongen står det att bakning och vispning är glädjande för hela familjen. Det är även synonymt med ren lycka och medverkar till  nya underbra minnen att se tillbaka på när vinden viner. Se där! Se vad en liten, liten pryl kan göra för äktenskapet.

mer pengar till sparelefenten

Som jag sett fram emot detta! Jimmy Choo och H&M släpper en gemensam kollektion! H&/M´s hemsida har gåtts igenom minutiöst för att syna varje plagg, sko, väska och smycken. Äntligen kan moi- väskfanatikerna skaffa en äkta Jimmy Choo-väska! En äkta väska i mitt förvar utan att behöva gråta av svält. Ja, svälten är nödvändig i minst ett halvår om vi ska kunna alla kosingar som underverket kostar.

bild från HM

 Förutom väskan var jag ute efter de där svart skorna till Eriks och Annas bröllop. De där skorna som skulle bära upp hela mig, inte bara 10 cm upp via klackarna utan även via elegansen och det genomarbetade hantverket.

Även denna lånad från HM

I min hjärna hade jag förberett lördagen efter listor och noga uträknade planer. Huvudprincipen var att ställa sig utanför butiken så tidigt som möjligt för att hamna längst fram i kön. En strålande placering betyder nämligen att ett armband fästs kring handleden vilket ger fri passage till skorna och väskorna. Men, nja. Vid det här laget vet vi ju att världen inte riktigt snurrar åt det hållet jag vill. Istället blir jag inbeodrad att jobba natten mot lördagen och kommer således till butiken kl två timmar senare. Jag hamnar långt bak i kön och på mitt armband står det "kl 11.15".  Detta betyder att jag kommer in bland väskorna och skorna först kvart över elva. Hjärnbryderier. Tre timmar till i kön eller gå hem och sova?  Tillslut vinner förnuftet över fåfängan. Med en till natt på schemat kan jag inte stå och köa såpass länge, jag måste ju hem och sova för att inte dra på mig en massa lex maria anmälningar. Kön överges, arbandet behålls som souvenir.

Maken för tröstande och uppmuntrande. Nu kan jag ju lägga de pengarna på en Mulberry Bayswater oak-väska som jag så länge drömt om! Drömde om väskor, jo tack det gjorde jag under den sovande dagen.

kultur: check!

 I Stockholm händer det. Det finns fler museum än alla 10  fingrar adderat med tårna på fötterna. Konserter hålls jämt och ständigt. Mässor dyker upp överallt med överbelamrade montrar som ropar ut underbara nyheter. Hur kommer det sig då att jag bara har gått på en konsert och på tre mässor under drygt tre år i undrens stad? Vilken tur att jag har kulturella vänner! Månadens Ladies Club hölls på Chinateatern!

Musikalen Harispray uppfördes med bravur. Tre timmar lång glädjekick med upptuperat hår, förbluffande sångregister, mängder av hårspary och underbart 60-tals mode. Tre timmar och inte en enda glutt på klockan, det måste betyda: Det här gör vi snart igen!

Dans och rosa glam! Bilden är lånad från Femenima.se

så länge vi inte är tidigare än IKEA så

Efter att syster och jag gått med tunga steg från centralen började det snöa sådär puderlätt. Helt otippat började vi nynna på en sång om tända ljus, glada barn och vingar som susar. Då slog idén ned som en mindre krater i trakten kring Arachnoidea mater. Är påvens hatt lustig, såklart att vi skulle baka lussekatter!

Den ljusblå kakboken plockades fram. Efter ingrediensinventeringen upptäckte vi att det vita mjölet inte riktigt skulle räcka till. När vi kånkat på kassar uppför backar i snålblåst och genom trapphus utan hiss, skulle vi då dra iväg på nytt för att fixa den lilla detaljen. Biip no! Om man nu kan ersätta hälften av det vita i en muffins eller i våfflor, varför inte i lussebullar? De kommer kanske inte att bli så där lätt gyllenbruna eller fluffiga, men de blir mättande och en aningens nyttigare! Just sådär peppade vi oss själva och bestämde att det var antagligen dagens bästa tanke!

Det är ju syster som är den starka av oss, så hon fick uppdraget att knåda degen blank och smidig. Mjöl av diverse grova sorter gonades in. Hur kommer det sig att varje gång man ska till och baka bullar har jäsningstiden helt förträngts? Hur kan en deg behöva jäsa i nästan 2 timmar totalt? Någon borde komma på ett bättre och mer tidssparande system! Kom inte och säg att det är avkopplande att se hur en deg mognar fram, bah! Det är ju ett evigt lyftande på handduken för att se om det händer något efter den eviga rädslan om degspadet var för varmt.

Degen jäste och ungnen värmdes upp. Tada, färdiga lussebullar på het plåt! Vackra eller hur? Bullarna åkte med rask fart in i frysen för att inte försvinna på något oförklarligt vis eller bli torrfnasiga i vinterluften.

Fram till iallafall nästa vecka är det fritt fram för fika och valfritt te!

luncha, gosa, klappa magar, tjattra, fika, promenera

Vår brevbärare måste vara tyngdlyftare av den allvarligaste sort. Jag vaknade med ett icke ergonomiskt ryck när en tidning och ett vitt fönsterkuvert grävde sig ned i hallmattan. Fast just idag tänker jag inte klaga på hålet i hallen utan jag tänker istället skicka en varm virtuell kram till postis! Han väckte mig nämligen i sista sekund. 22 minuter efter rycket sprang jag nedför trapporna på väg till pendeltåget. Målet för rusningen var tjejträff med söta kollegor. Slutligen var vi sju kollegor, min mamma, en liten tulta och en galet söt bäbis som drog runt i Sickla för att leta reda på en tillräckligt stor lunchrestaurang. Orutinerat nog hade vi stämt träff precis lagom till värsta lunchrusningen.

Alva tittar in bäbisen Aoot

Tillslut såg vi ett café som var tomt sånär på en äldre herre. Det där borde ju fått oss att dra öronen bakåt, men istället blev vi överlyckliga att vi alla skulle få plats vid ett och samma bord.

Vi längtar efter att se vika som gömmer sig därinne!

 Förutom att cafét inte hade hälftern av vad som stod på menyn var servicen inte alls så serviceinriktad. Som tur var hade vi alla god verbal kommunikation så de många minuterna det tog innan maten kom verkade inte så värst långa.

Att tvätta händerna efter maten är viktigt!

Bakverken såg inte alls dumma ut, så efter en ansenlig väntan och en tappad princessbakelse gick vi därifrån med godsakerna i kartoner. En lång uppförsbacke senare kom vi in fram till Katarinas lägenhet. Vovven hade rasat av sig och la sig med en duns på vardagsrumsmattan medan kaffet sattes på och napoleonbakelsen försvann.

När mökret sänkt sig utanför fönstret var et hög tid för att bege sig ut i regnet och vidare hem.

Som mamma sa vilken tur du har som har sådana bra och trevliga arbetskollegor

att säga adjö är att skiljas en smula

Syster och jag hade båda ledig tid på förmiddagen och gjorde slag i saken, såklart vi skulle följa med mamma ända till bussen. Idag har nämligen mammas vecka i den kungliga huvudstaden gått till ända. Natruligvis var mamma tvungen att fylla på kaffedepån innan hon påbörjade den fem timmar långa resan hemmåt. Kaffe är ju så fasansfullt tråkigt att dricka ensamt så vi tog tre olika sötgrejer och delade systerligt.

Mamma och syster värmer händerna på det bortesta cafét på centralen.

Förutom hett kaffe hann vi även med att gå i de små pitoreska souvenirbutikerna högst upp på centralen. Syster och jag kom med mängder av förslag! Titta på den här bedårande kudden! Passar i soffan, på sängen eller varför inte i bilen. Eller kanske inte i bilen om pappa inte vill få bilen repad och motorhuven sönderhoppad. (Stockholmare är inte så värst populära i Smålands mörkare delar)

Eller varför inte bli absolut först med att han en liten kärleksbubbla med Daniel och Victoria komplett med snö och snirkliga bokstäver.

Mamma kom ordentligt iväg och vardagen i stockholm blir med ens lite mörkare, gråare och dystrare.

glatt förföljd

Har precis dunsat innanför dörren efter en härlig natt på KS. För att hålla blodsockret jämt brukar jag alltid äta frukost innan jag hamnar i koma. Andra mornar har jag alltid valt att läsa samtidigt som balansen återställs, men just idag dansade bokstäverna framför ögonen. Istället för att sitta och stirra rakt fram knäpte jag på nyhetsmorgon på TV 4. Vem kliver inte upp på scenen om inte Samuel Ljungbladh! Vanilla soul tar över studion och sjunger Yeah, yeah, yeah. En sång om att man är älskad och att det kommer bli en fantastisk dag!
Jag väljer helt frankt att ta det som en förutsägelse över hur dagen kommer att bli.
Tänk vad en daglig dos av Samuel kan göra!

receptet till framgång

Kollade en stund på Robins på SVTplay. En av gästerna det programmet var Annika Lantz. För ett par år sedan gick hon rakt in i den berömda väggen. Istället för att fråga hur hon kom ur det tillståndet uppmanade Robin henne att berätta det bästa tipset för den som verkligen vill gå in i väggen.
Det gyllene svaret löd:
Arbeta hårt med feber under en längre period. Dessutom ska man jobba alla tider under dygnet. Men inget sammanhängnade utan gärna så olika så möjligt så att man aldrig uppnr någon rytm.

Check, check, check. Hjärnan klickar som ett trasigt kugghjul.

holy ghost crazy noice

I flera månader har vi längtat till den här kvällen! Jag har lagt upp en särskild playlist på Spotify och övat stämsång i duschen.

Kirk Franklin intar Globen
 

Ole Börud var kvällen första förband. Jag har inte hört Ole sedan han var 6 år och sjöng med sina systrar, men jag blev glatt överaskad! Viken utveckling, vilket drag, vilken stämning!

 

Efter Böruds västkustsrocksinspierarade sväng marscherade Samuel Ljungblahd med band in på scenen . Vi är sjukt tacksamma att Samuel L skippade uppvikta chinos för Frälsningsarmens uniform. Vilken pipa han har! Nästa skivan i samlingen blir definitivt Samuels nya. Svar ja, den kommer gå  på repeat non stop till spåren har blivit utslitna. En annan Samuel som var med på scenen var Samuel H, vår egen musikpastor i Filla! Behövs det sägas att vi var pösigare än en saccosäck av stolhet?

Efter två timmar dök huvudatraktionen upp på scenen. Kirk Franklin! Från fösta minut ägde han! Franklin fick oss i publiken att hoppa, gunga och vifta med armarna i tak till riktigt go gospel. Nästintill varenda låt förvandlades till allsång, för vem i frikyrkosvängen kan inte "Awsomme God" eller "You don´t need to worry". När det inte kunde bli bättre smyger Samuel Ljungbladh upp och gör en duett med sångerskan i brunt. Helt otroligt, vilken ... grej! Hela Globen kokade av upphetsning.

Det är bäst för Franklin att det inte inte är ett tomt hot att ta med Ljungbladh till Amerika! Vanilla soul and Kirk Franklin, helt obeskrivligt! Om de turnerar tillsammans vet jag vem som kommer följa efter i en liten bubbla!

  Det som är så fanatstiskt med en Gospelkonsert är att pauserna blir nästintill lika härliga som konserten i sig. Frikyrkomänniskor har en förmåga att förflytta sig över Sverige. Tada, kända ansikten överallt. Hur är det fjortisarna skriver Glädje <3 För ett ögonblick kan jag sjunka till den nivån.

firas den som firas bör

Har man ingen egen far i närheten får man ta makens. Ett välkänt ordspråk från början av förra seklet. I familjevärnande anda blev vi hembjudna på fars dags-fika! Tillsammans med svågrar och svägerska, svärmor och min mamma firades maken pappa med kaffe och hembakt. Tyvärr blev det ett snabbfirande för familjen A hade sedan länge en konsert inbokat under senare delen av kvällen. Man kunde ju tycka att eventmänniskorna skulle förstå att det inte är så smart att lägga årets konsert på årets viktigaaste dag. Hmpfr

vad är det för dag? är det en vanlig dag?

Idag infaller årets viktigaste dag: Fars dag!

Då min pappa är i Småland så firas han via telefonen och på bloggen såklart!

Grattis älskade pappa!!

Det är såklart äpplejuice i glaset!!

ingen Lützendimma alls

Mamma har lämnats Smålands ensamma skogar för att tillbringa en vecka i Sveriges bästa stad. Vistelsen råkar sammanfalla med mammas födelsedag som inföll idag!

Hipp hipp Hurra

För att komma i rätt stämning åkte jag direkt till syster igår kväll efter jobbet för att kunna fira mamma redan från fredagens gryningen.

Syster och jag hade inte räknat med att mamma skulle vakna tidigare än oss, så det blev ingen frukost på sängen. Istället blev det frukost vid matbordet med mammas hemmabakade bröd och ett hemligt paket!

Syster skulle göra ett reportage i Södertälje så mamma och jag hängde på, inte till intervjun men väl till stationen där morbror mötte upp. Vi fick sightseeing i Södertäljes centrala delar,  fika på ett fantastisk café med fantastiska bakverk och avslutade med lunch som sträckte sig in på en eftermiddag i morbrors och mosters våning. Det här med släkt är inte alls dumt!
Pendeltåget tog oss sedan mot stan och jag hoppade av efter halva vägen.
Resterande kväll kommer att tillbringas i sällskap med Idol.  Förmodligen kommer maken med kompis ramla in senare under kvällen, förhoppningsvis med thaimat i en vit påse!

Oväntad semester

Fick en lite smått oväntad ledig dag. Eftersom den kom upp så plötsligt var inga planer uppgjorda. Inga planer betyder flera timmar av att göra sånt som faller mig in just nu.

Dagen började med den givna inriktningen; sovmorgon, ingen klocka som ringer och kastar ut mig från sömnens ombonade värld. Eftersom den här dagen inte innhehöll några krav var läsning en av de bättre syselsättningarna jag kunde komma på.

 bilden är lånad från Cdon.

Kinellas böcker är strålande när jag inte orkar att fundera och grunna på texten.

Meningarna är inte dubbelbottnade och historien är inte uppslitande.

Snyggaste Donia kom upp till jobbet igår med helt galet läckra jeanstights. Dessa seglade igenom min skalle under frukosten, resten av förmidagen var helt plötsligt bestämd. Jag har verkligen totalt förträngt exakt hur hemsk det är att prova byxor. Av med jackan, trassla av sig de jeansen som redan sitter på, kasa av skorna och sedan på med ett par nya jeans. Efter det tredje paret har ansiktet antagit en mer blank och rodnande look.

Jeansleggingsen gick fetbort, de var för korta och satt helt enkelt märkligt. Men skam den som ger sig.  Jag trotsade min fobi för JC och stegade in. JC har alltid varit synonymt för vad ska jag göra med mitt liv, varför är allt så turbulent, hur ska jag hinna med allt i skolan, hur gör jag för att han ska se mig. Högstadieångest såklart. JC var ju innebutiken nummer ett under högstadietiden. Helt förvånad upptäckte jag att inga hemska känslor strömmade över mig, tvärtom! Halvtimmen som följde hjälp med att få i jeans i provhytten och smakråd om hur jeansen satt. Kille log hela tiden, hur petiga jag än var, hur många gånger han än fick springa log han. Service, me like a lot.

Jeansen som hängde med hem är ett par mjuka Crocker. Bilden är lånad från JC hemsida. Väl nere på centrum fixades mammas födelsedagspresent. [Hemligt]

En timme i kommers räckte mer än nog. Hemma i en tyst lägenhet var det youghurt och bok i den blå soffan som pockade på uppmärksamhet. Eventuellt kommer lyan att dammsugas av och disken bli ren pånytt. Vi får se om lusten faller på.

Snart kommer maken hem från måleribestyr och då dagen kommer definitivt  att avslutas med en kopp grönt te. Innan jag somnar kommer jag muntert att nynna på "vilken härlig dag, tralalllallla, jag blir härligt glad lallaallaa"

att förhindra en pandemi

I fikarummet på jobbet har en det hängt en en liten lapp med röda grisar ett tag. Det har inte varit en påminelse om att julen är på antågande utan en lista där våra namn ska plitas ned för influensavaccinationen. Inför nålkastningen (nålen ska kastas in i muskeln likt en pil som drar in i en darttala) kletade jag och söta Sari på EMLA för att bedöva huden. Väl inne i vaccinationsrummet varnade jag vaccinatören om vad som skulle hända om han missade mitt inEMALade område. Inga hot behövde omsättas till praktik för nålen gled in och jag kände inte ett jota!

Jag har fullföljt min samhälliga plikt och går alltså nu omkring och väntar på att minisvininfluensan A/H1N1 ska slå till. Biverkningarna kan vara milt sagt däckande.

Vaccinationen börjar med att två apmuller blandas till en mjölkaktig vätska.

Papaw, där sitter den! Bye bye svinis!

farbror blå på besök

Jag skyller allt på PS3 med blue ray-spelaren, maken och jag har kommit in i ett svensk polisfilmberoende. Vi började förra helgen med tre Wallanderfilmer på rad. Efter en lätt överdos av Ystadbor som inte pratar skånska utan renodlad stockholmska valde vi bort den frånskilde polisen. Bland DVD-affärens hyllor plockade vi istället med oss Johan Falk. Vi kan efter pistolfighter, bombhot, blodsplatter och myrkrypande jakter i totalmörker konstatera att svensk film har tagit sig rejält! Nu pågår diskussionen om vi ska övergå till Beck eller fortsätta med Johan Falk tills vi stånkar av tristess över Göterborgska vyer.
Under tiden kryper jag nära maken för att hålla i handen när filmen blir för hemsk. Lättskrämd det är jag definitivt!

kemikalisk lycka

Detta innehåll lyste upp hela min morgon. Välbehaget kom inte från nedbrytningen i magsäcken och tarmarna som för substanserna ut i blodet. Tok i all världen! Njutningen är rent ockulär. (Såklart, jag är ju en vettig sjuksköterska)  Se hur vackra tabletterna och kapslarna är, hur de kompletterar varandra till en underbar harmoni. Är inte detta det vackraste ni har sett på länge? Vilken vinstlott jag drog i dag vid morgonens medicindelning!