sokskav undanbedes

Den första morgonen hälsade oss med slösande sol och darrande värme. Vi pirrade av upptäckarlust efter att ha ägnat föregående dag åt att sitta och vänta på Arlanda och att därefter sitta i ett flygplan. Poolen eller stranden ratades på direkten. De första timmarna skulle hänges åt att utforska och upptäcka!

Vi använde apostlahästarna till att ta oss fram och tillbaka till öns huvudstad Argostoli. Gick man intill den stora vägen tog det 30 min, en ganska tråkig halvtimme med brännande sol i nacken och glödande asfalt under fötterna. Om man istället valde att gå längs kusten skulle det läggas på ett par timmar. Fortfarande skulle samma sol grilla nacken men istället för asfalt skulle det vara mjuka vindlade stigar och kluriga klippor att ta sig förbi.

Det som är så vidunderligt underbart med Kefalonia är den dramatiska naturen. Vi följde stigen i sakta mak. Där det blev en liten vik med en liten strand klättrade vi ned för att sola och bada en stund. Det var bara vi två och vi var helt avskilda från resten av världen.

Det enda som hördes var våra andetag och havets brus. Rastlösheten grep tag i oss efter nån timma, man kan ju inte sitta och glo på en strand när det finns så många andra och annat att se. Här och var fanns det broar över urgröpta klippor som vi var tvungna att posera på.

Efter en stund såg vi en stor vit rund byggnad som visade sig vara en fyr som upprättats av en engelsk kapten på 1800-talet. Tydligen ska den vara megakänd och prisat av alla arkitekter. Men enligt oss såg den ut som ett groteskt lusthus. Är det inte meningen att fyrar ska vara höga och ståtliga för att kunna lysa upp? Den här var enplansbyggnad och skulle kunna lysa upp farleden lika bra som ett värmeljus i en nedsläckt hockeyarena.

Huvudstaden var till en början en stor besvikelse. Det var helt folktomt på gatorna och när vi äntligen kom fram till shoppinggatan var allt stängt. Det var först då som vi kom på att det var söndag. Vi glodde igenom några skyltfönster och gick hem samma väg som vi kom. När vi väl kom hem var faktiskt pooolen ganska lockande trots allt.

....