Ett stycke älskad knöl

Vi har fått en gåva. Ett helt nytt växande liv. En del av mig, en del av maken. Ett älskad liv; vår stolthet och glädje.

Från början ser alla små människor ut som en liten knöl, av den enkla anledningen blev arbetsnamnet Bintje eller King Edward. Vi kan inte riktigt bestämma oss för vilket, men måste man verkligen bestämma det ena eller andra?

Här är den lill* godingen 14 veckor gammal. Man kan reda se att h*n har min näsa ;)

På den här bedårande bilden har h*n kommit upp i den amärkningsvärda åldern av 19 veckor! Snygg ryggrad va?

ljusa minnen

Alla Helgons dag är mer än skräck och godis. Alla Helgonas dag är att komma ihåg de som har gått före oss in i evigheten.

fasor

I den här stan kör jag bara bil om jag absolut måste! 97% av alla bilförare tutar ihärdigt vid minsta lilla tvekan, kastar sig härs och tvärs över körfälten, blinkar inte och kör på tok för nära min bil. Sen ska vi inte glömma alla konstiga rondeller, heldragna linjer och märkliga skyltanvisningar. Sen kanske jag inte heller kör för att jag verkligen suger på att fickparkera. Hemma i Småland behöver man inte fickparkera om man verkligen inte vill, i Stockholm finns inget val!

Hemma hos oss måste man parkera på gatan. Häromdagen hade maken ställt bilen lite olagligt och jag skulle flytta på bilen för att inte få ett gäng med onödiga böter. Här har ni resultatet av 15 minuters idogt försök till fickparkerande. Nu har maken lovat att han ska lära mig hur man parkerar på en femkrona. Jag ser nästan fram emot det lika mycket som en rotfyllning. 

så söta så man får hål i tänderna!

Efter flera månaders väntan har äntligen Veronikas pojke kommit! (Tja, han kom ju efter en 40 veckor precis som det ska, men vi har ju ändå längtat efter att han skulle ploppa ut) Så fort vi fick en inbjudan rusade vi till för att gosa med både den lille och den store sötnosen!

Så klart att storebror också skulle få en present inslaget i färgglatt prassligt papper och långa krulliga band.

Här har vi lillebror i egen hög person! Vi slogs alla med näbbar och klor för att få kånka runt på honom. På bilden hade Katarina vunnit den senaste fighten, Linnéa som ivrig tvåa.

Storebror kände sig mest hemma sittandes i mammas famn och med nappen i munnen.

Linnéa hade sin söta tös med sig. Varför skulle Linnéa få gosa med henne när hon har henne hos sig hela tiden annars? Camilla fick tösen att somna på axeln, det är trygghet det =)

alla goda ting är tre

Jag kan inte låta bli att tycka det är härligt med stora traktorer som dundrar förbi. Kan ha något att göra med den där barndomen. Så fort en traktor kom illvrålade bröderna: Titta en traktor! Eftersom bröderna tyckte att traktorer var den häftigaste på hjul samtyckte jag och syster naturligtvis!

Sol, stenlada, traktor och doft av kossa. Det här är nostalgi på högsta nivå!

Appropå nostalig och lycklig barndom. Den här tavlan hängde hos farmor och farfar. Nu hänger den hos mamma och pappa. Vackra ord och vacker tavla.

Det är med vemodigt hjärta som jag för den här gången lämnar den blåsiga ön.

kvalisort

Hemma hos mamma och pappa är det högklassiskt fika som gäller! Inget fabrikstillverkade bakverk med transfetter här minsann! Hembakat precis som när man var liten. Inga traumatiska barndomsminnen på lur alltså!

rulla, rulla liten kaka och skjuts in i grytan!

Min farmor var en driftig kvinna. Förutom att hon sågade ned träd och högg ved som en riktigt karl var hon även drottning på att göra Ölands gråa guld, kroppkakor! Ett av mina tidigaste (och kanske till och med mest harmoniska) barndomsminnen är hur jag och syster hjälper farmor att plocka upp de färdigkokta bollarna ur grytan.
Förstår ni nu hur lycklig jag blev när mamma och pappa hade tagit fram ett kroppkaksrecept ur gömmorna? Här kommer en redogörelse för hur hantverket går till =)

När man inte knåpat ihop kroppkakor sedan man var fem år krävs det ett tydligt och pedagogiskt recept!

Pappa i full karriär att riva potatisen. Det är tydligen att viktigt att den är en fast vintersort, den mjäkiga sommarpotatisen avvisas bestämt! Rivet läggs i en sil för att rinna av.

Rimmat sidfläsk ska skäras i små, små kuber. Inget fett får vara med...!

Fläsket bryns med lök och kryddor. Starkt ska det vara, annars blir det menlöst. En menlös kroppkaka är inget att ha!

 Fläsk-och lökfräset gojsas in i potatisdegen. Nu förstår jag varför vi i den Peterssonska släkten har långa fingrar (inte att förväxlas med att vara långfingrad!) Det blir så mycket enklare att få en snygg kroppkaka utan att något av fräset tittar ut från någon sida när man har långa fingrar som kan peta, rulla och forma på en och samma gång!

Tada, här ligger de redo för det kokande vattnet! De ska vara en aningens ojämna för den hemmagjorda känslans skull!

Efter en timma i sjudande vatten (viktigt det där med sjudandet, annars ramlar de i sär.) är de redo att slukas. Tillbehör som krävs är skirat smör och eventuellt en aningens vispgrädde. Närmare exaltation är det svårare att  komma!

vevande gull

I samma förtjusande radby som mina föräldrar bor i befinner sig även min kusin med sin strålande fru och helt bedårande dotter! Man kan inte annat än att bli fullkomligt förälskad i lilla C. Det som är det mest fantastiska är att hon under mitt besök ratade alla pedagogiska leksaker för att bli galet hänförd av en apelsin. Hon visade prov på all sorts envishet för att få tag på den orangea frukten.  Jopp, hon har definitivt fått sin beskärda del av de Peterssonska generna =)

 

 En annan sak som är bra med kusinen förutom att han omger sig med så mysiga tjejer är även att han känner "Bonde söker fru- Jonas"  Det hjälpte inte att jag försökte tjata hål i huvudet på kusinen, han hävdade att han inte visste något om vem Jonas hade valt. Hmpfr. Jag är faktiskt besviken! Vad ska man med personliga kontakter till om de inte kan läcka det allra minsta?

genuinast vinner

Här är min del av världen i nästan en hel vecka! Hemma hos mamma och pappa på den sydöstra delen av Öland. Det där Öland som är verkligt genuint och äkta. Där det fortfarande luktar gödsel, där korna betar fridfullt och Alvaret är lika hemlighetsfullt nu som för 100 år sedan. 

En liten bildförklaring: Radby. En by där gårdarna ligger längs båda sidor av byvägen. På 1800-talet skiftades de flesta byar om, men några undgick förvandlingen. Ibland är det tur att moderniseringen går långsammare på vissa håll än andra!

Hittade den här skönheten i trädgården, den skulle kunna vara årets sista ros. Funderade på ett ögonblick att låta den följa med in, men det jag tvekade till en sekund. Kan det vara så illa att lågstadiefrökens ord verkligen har etsat sig fast; att blommorna är vackrast där de står?! Fast skulle rosen knipsas av och ställas i vas skulle den väl avlida av värmechock, det vore ju lite synd och ganska mycket skam. Så där vann nog lågstadiefröken med 1-0.

vindrufsigt hår!

Nu har jag förflyttat mig till barndomens minnen. I hela fyra dagar ska jag vara på Öland! Just nu kanske det inte är så mycket solen, men väl vindarna ö!
Bilder och uppdateringar kommer så fort jag har fundulerat ut hur bilderna kan ta sig från min telefon till pappas dator!
På återsände snart