Finally!

Så landade efter dryga tre timmar på den största av de Joniska öarna. Redan från flygplansfönstet som under majoriteten av timmarna varit täckt av stjärnformat rimfrost kunde vi urskilja att vårt nya tillhåll var en grön kuperad ö omgiven av ett turkosblått hav. Vi hade tagit oss tvärs igenom Europa och efter månader av kyla var äntligen omgivna av ljumma vindar.

Det som från början verkade vara lovande blev bara bättre och bättre. Vi hade bokat in oss på ett lägenhetshotell i byn Lassi på öns sydöstra del. Hotellet var byggt en bit upp på berget Bygg inte hus på sandig strand. Bygg inte hus på grus. Kanske verkar det ok, men en dag du ångrar dig och får bygga huset en gång till. Du måste bygga berg. På en stadig grund som inte rubbar sig. Och när stormen blåser på har du frid i huset ändå. Gammal barnsång från Fru A: s barndom. så vi hade en hyfsad backe att besegra varje gång vi skulle ned till byn eller upp till hotellet. Men vilken belöning vi fick! För en gång skull stämde resförmedlarens beskrivning.

Obruten vy över havet. Nästan smärtsamt vackert. På bordet stod det en välkomstflaska med vin från en lokal vinproducent. Kalasbra, då kan ni räkna med att bli hembjudna på coq- au- vine- blanche i höst! Att dricka vin är för mig jämställt med att slicka insidan av makens arbetsskor. De enda egentliga problemen vi hade på hotellet vi hade var att:

1) Sängarna var galet hårda. Så där stumma att man vaknade med värkande revben och bortdomnade höfter.

2) Luftkonditioneringen fungerade lite väl bra. Mitt i natten vaknade jag huttrande av att vi var omgivna av arkisk kyla. Den tidigare hånade tjockisfilten fick rotas fram och buffas runt kalla fötter och isig näsa. Pest eller kolera: luft tung som en fuktig filt eller luft som en frostig isbjörnspuss.

3) Vägen ned till poolen var av gjuten betong och var dessutom galet brant och smal. Maken och jag var rörande överens om att ägarna skulle gråta av fasa när minusgraderna och isen skulle göra sitt antågande lagom till jul. Att ha gäster i gips är ingen bra idé alls när det krävs ett par starka ben och pendlande armar för att ta sig till rummet.

Ibland är det skönt att man bara har sådana problem att brottas med.