praktfullt

Vi har en balkong! Det är så stort att jag inte vet hur jag ska beskriva det! En sån fantastisk känsla att ha en litet extrarum och kunna njuta av sol, värme och frisk luft. Underbart! För att göra det hela ännu lite mer bättre har vi införskaffat blommor och blomlådor! Paradis är vad det är.

Nu håller vi alla tummar vi har för att växterna ska överleva och frodas. Annars får pappa komma hit med expresståg (vi litar inte riktigt på flyget nuförtiden) och göra lite första hjälpen.

it´s a lovley day

Ledig dag och solig dag. Det skulle kunna räcka för att skapa en bra dag. Men varför nöja sig med en bra dag när man kan få en helt underbar dag? Därför kom Sofia, Alva, Katarina och Nero förbi en sväng!

Efter att jag förstått att den nya lägenheten inte alls var barnsäkert ur något som helst perspektiv begav vi oss av på en promenad i vårvädret. Innan vi drog oss ut till Nackareservatet frågade jag om Alvas vagn var terrängduglig. Jodå, det skulle den vara. Pyttsan! Vad är det för vagn som inte kan ta sig över rötter, stenrösen och klippavsatser, bah! Med lite (ganska mycket) bärhjälp och vi-sidan-om-körningar kom vi slutligen ut på det jämna spåret.

 Den yviga vovven Nero. Tycker om att dregla på sin egen svans och att springa jättefort mellan träden.

Flera kilometer i en vacker värld där jag fick köra vagnen helt självständig medförde en lätt kaffelängtan. Därför vände vi hemåt och parkerade vi oss på ett närbeläget campingbord. Kaffe dukades fram i termos, Katarinas hemmalagade bullar hamnade på ett fat och Sofia bjöd friskt på sina choklad -och jordgubbshjärtan.
Lite fyrtiotalistvarning men rackans vad mysigt det var!

gladeligt på landet

Katarina ringde och frågade försiktigt vart jag var någonstans. Själv hade hon kommit i god tid till centralen och stod i talande stund och småhoppade av otålighet. Jag stod i badrummet och försökte få till en snygg sväng på ena ögonbrynet och var inte det minsta stressad, än i alla fall. Inte kunde jag skylla på den nyss på komna sommartiden, jag hade klantigt sett fel på klockan och var precis en timma försenad. Efter att ha öppnat samtliga garderobsdörrar, slängt ut halva innehållet ur handväskan på hallgolvet, kastat tre klänningar och fem olika färgade strumpyxor över sovrummet slog jag igen ytterdörren och sprang ned till tunnelbanan. På pendeltågsperrongen väntade Katarina leende och vi satte oss tillslut på tåget. Tåget som skulle ta oss till Sofias kombinerade inflyttning/födelsedagsfest ända ute på vichan. (Jupps, till och med längre ut än Lapplands Väsby)

 Festen bjöd på nya och gamla ansikten, en grundlig husesyn med tillhörande ahh ohh sweeet, ljuv musik, långa och korta samtal, dricka och snacks. Mitt glas med ICA-handlarnas cider står till höger om chipsskålen och finns således inte med på bilden. (Om nu någon skulle undra)

Katten Frö låg i all sin prakt och visade vem det var som var festens medelpunkt.

Jag är manisk rädd för katter men Frö har bevisat sig genom åren att vara en mycket loj katt som inte lyfter ett öra när man kliar honom på ryggen. Så därför vågade jag vara mindre än 2 meter ifrån honom.

Kvällens värdinna in all her grace

Innan klockan blev förmycket bestämde Katarina och jag att festligheterna fick ta slut och vi letade oss tillbaka till pendeltåget. Under tiden för att signalfelet skulle lösa sig försökte jag och Katarina leka hobbypsykologer genom att försöka hjälpa en stickrädd sjuksköterskestudent. Vi hann enligt min mening ganska långt på 25 minuter. den resterande tiden in till stan kom vi överens om att detta måste vi göra snart igen!

tvillingarna lov

Det här ramlade in igenom dörren här om dagen. Syster och jag är tvillingar och tvillingar är tydligen väldigt intressanta. Inte bara som raggobjekt på utekvällarna utan även i rent vetenskapligt syfte. (Till vän av ordning; Det där med ragg var läänge sen som ägde rum under min singeltid, såklart) Oftast ställer forskarna på Karolinska Institutet detaljerade frågor om hälsa, utbildning, sjukdomar och evetuella missbruk men den här gången önskade  de ha fem mililiter saliv. Spännande. Det betyder nu att om jag eller syster begår ett brott och spottar på platsen så blir vid hafade på direkten då de får storträff i DNA-banken!

Naturligtvis ställer vi upp och spottar i den medskickade plastgrunkan. Det är tack vara oss tvillingar som man bättre förstår samspelet mellan arv och miljö och utvecklingar av sjukdomar och personlighetsdrag. så det så.

var det någon som sa tack?

rätt gott iallafall

Morgontimmarna ägnades initialt åt att sola i bikini på balkongen då det helt utan förvarning kom mörka moln inseglande på den annars klara himlen med kyla och snöblandat regn. Otäcka aprilväder!

Då slog mig en tanke. Kanske skulle man ta och använda de fodrade springkläderna ännu en gång, för att få  lite mer valuta för pengarna så att säga. Dessutom vilket gyllene tillfälle att upptäcka det närbelägna Nackareservatet. Springturen var överaskande flåsig, svettig och underbart vackert, det var nästan som att springa hemma i de Småländska skogarna på smala slingrade grusvägar.
Bara så ni vet det, de mörka partiena under ögonen beror endast på den kylslagna väderleken!

pigg genom samvaro

Underbaraste Lena kom när jag hämtat mig från brandvarnarens illvrål.
Som en helt bortglömd överaskning hade Lena med sig min födelsedagspresent, den har blivit kvar hemma varje gång vi träffats men nu tre månader senare har den äntligen kommit till sin rätt!

Inuti det fräsiga djungelpappret gömde sig en fantastisk bok med mängder av glassrecept Lena har än en gång slagit hole in one! Timmarna som följde bläddrade vi i boken och gav löftet om att i sommar ska vi bara äta egentillverkad glass.

När Lena hade lämnat lägenheten kom Anna och Erik för husesyn,kvällsmat och David Fosterkonsert. Mäkta trevligt!

Det är det jag alltid ha sagt, varför ska man vaka av nattperioden genom att ligga på soffan och slöa när man kan bjuda hem kompisar och bara omges av en trevlig aura?

störande signaler

 Inget dimmar till hjärnan så mycket som att gå av en nattperiod. Man (läs jag) släpar sig innanför dörren kl 9 på morgonen, siktar på sängen och vaknar av telefonens dystra signal dryga tre timmar senare. Allt för att kunna sova den kommande natten för att vända dygnet rätt igen. Nu till bilden! För att orka vara vaken hela dagen och kvällen tills jag får gå och lägga mig igen krävs det varm mat i magen. Kall mat blir varm i micron. Grillfunktionen i micron ger inte bara varm mat utan smälter också skyddskåpan. Det i sin tur får brandalarmet att gå igång! Det i sin tur fick mig att vakna till ordentligt. Lucky me! Nu kan jag vara social hela dagen. Vi börjar med sötaste Lena! 

tvättstugelappar med all rätt

Jag gjorde min första traumatiska upplevelse i dag i en öppen tvättstuga. I vårt gamla hus var tvättstugan en skyddad svär som man kom åt med hjälp av en bricka och väl därinne hade man ensamrätt på alla tekniska prylar. I den nya föreningen tror de inte på koder och brickor. Istället är allt öppet och det som inte är öppet har alla en nyckel till. Detta resulterar i att det är knökafullt i tvättstugan. Människor som använder de bokade maskinerna (där är jag inräknad) andra som använder den icke bokbara maskinen och ytterligare folk som brukar grovmaskinen till vittvätt. Korgarna för tvätt är tydligen lika paxningsbara som en solstol på riviäran. Detta resulterar i att folk river sin tvätt kors och tvärs och på något inte så enkelt definierbart sätt hamnade gula flickunderbyxor i storlek 80 och ett par blåa babystrumpor i min hög. Så pass på; härmed utlyses en liten gåvostund, vill du ha dessa så hör av dig!

 bilden är lånad från arga lappen

glädjekick och sockerchock

Det näst bästa med att ha comprades över en kväll (förutom att man fick umgås) måste väl ändå vara att äta resterna dagen efter?

Egentligen skulle maken och jag ha ägnat hela gårdagskvällen åt att skruva upp gardinstänger och stryka gardiner, kanske till och med fått upp en till tavla på en kal vägg. Istället ringde Cicci och frågade om hon och min syster fick komma förbi. Tjillevippen försvann alla betänkligheter om att vara effektiv och den sociala sidan flög fram. Med den korta förklaringen kommer ytterligare en förklaring. Bilden visar alltså min restlunch idag. Betydligt roligare än vad det låter! Vi börjar högst upp: Rågbröd, inflyttningspresent från Cicci invirat i en rosa bakduk. Lindhts Blåbärschoklad, systers önskemål, säkert fem rutor kvar! Findusbakade bullar, lagda i en vanlig fryspåse i ett försök till att få folk att tro att jag bakat dem själv. Egenplockade äpplen i en egenknådad paj. Nu räcker ju inte bara vanlig simpel föda för att få en kväll att bli lyckad. Njet, nuförtiden krävs youtube! Vi sökte på alla barnprograms signaturmelodier vi kunde komma på. Visst är det fräckt att alla orden i Joakim von Anka och tre knattar fortfarande sitter på plats? Eller att vi efter 20 år inte har glömt hur Joelbitar gick. Det kallar jag för en efektiv hjärntvättning det.

mys i mörkret

Maken och jag har varit på en helt spontan mitt-i-veckan-bio-date! Det bästa sättet att hålla i hop ett äktenskap är att vårda det. Denna lilla rad av visdomord du kan läsa i vilken skvallerblaska som helst. Det fina med visodmsord att de kan tolkas helt bokstavligt!
Till en början såg det ut som om vi skulle bli ensamma i biosalongen men till min enormt giganstiska stora besvikelse drösade in 4 stycken just när reklamen var inne på sin sluttamp. Typiskt! Jag har alltid drömt om att få flytta runt i en tom biosalong för att upptäcka vart man ser och hör bäst. En litet popcornkrig hade inte heller varit fel. Eller att få kommentera filmen högt med ett efterföljande asgarv. Och kanske eventuellt en liten oskyldig puss i mörkret.
The Bounty hunter hade absolut passat in till samtliga önskningar.

bilden är lånad från impawards

Att vårda äktenskapet är bland det roligaste och finaste som finns!

varning för hemska bilder

Jobbet är till syvende och sist en stor del av livet. Ibland upplever jag det som jag träffar min chef oftare och under längre perioder än vad jag umgås med min äkta hälft.
Nåja, därför är det inte konstigt att man (läs jag) reagerar med ett avgrundsskri och deltar i ett mindre upplopp när det här odjuret visar sig på morgonen

Någon har kluddrat så att Barbapappa nu mer liknar en ligist istället för den söta, väna, underbara figur som fanns i min barndoms glada dagar. Detta är snudd på hädesle mina vänner!

Som sagt vad, jag tycker att medeltida straff används alltför sällan. Se här; ett klockrent fall av "spott och spe i stock vid kyrkporten".

Jag är helt seriös. Nu ska jag ta och skriva ett kort men kraftfullt brev till Ingvar Kamprad. Hur svårt kan det egentligen vara att få till en barnfri dag på IKEA? Eller snarare: hur svårt kan det vara att få till en dag då det är bara söta, lågmälda, vänliga och skrattade barn i varuhuset? Hälften av tiden på IKEA går ju åt till att försöka undvika att ge hätska ögonkast och muttrande protester.
Trippen till varuhuset var inte helt lönlöst,  efter lika kamp hittade maken och jag stolar till balkongen! Nu har vi både en soffa (inköpt i tro förra sommaren) och två stolar! Fika någon? Bricka till muggarna och kakfatet finns att tillgå!

Här finns det gott om plats!

konstfull kusin

Här har ni min kusin Robert! Han tillhör en av alla de kreativa som finns i släkten på pappas sida. (De tallangfulla kusinerna, fastern och farbröderna som broderar, målar, stickar, virkar, tovar, väver, forma glas, formar lera bara för att nämna några egenskaper) Roberts specialitet är glasblåseri. Hans nya graalserie "The captain" visas på Hornsgatan i Stockholm fram till 5 maj. Dra dit en sväng vettja och kolla in härligheterna!

kaptenen på sjön

kaptenen i havets djup

En styck syster med kaptenen

kronisk kris

God morgon eller något i den stilen. Har precis dunsat innanför dörren efter ett 18-timmars pass. Mitt kvällspass förlängdes till att gälla över natten. Nu är det min tur att jobba över efter nästan ett år av sjukskrivning hit och dit. Gissa om jag kommer sova som en klubbad säl. Tur är väl det för ikväll kommer syster över för tvillingmys!

ack Jämtland du sköna

Det är ganska gott om blogguppehåll i min värld för tillfället. Just det här senaste har sin självklara förklaring; en tripp upp till den lilla stugan i Jämtland!

Om vi har varit med om äventyr? Det kan du hoppa upp och sätta dig på! (Funderade först på att använda ordet "fethajja" men de verkar så fjortis och i min ålder blir det nog mer töntigt än coolt). Lite till åren har man ju som sagt blivit och då kommer tantfasonerna in. Därför var vi absolut tvugna att stanna på Lill-Babs Caffär samt utställning i Järvsön. Vi hoppade utställningen och gick direkt på räkmackan i cafét. Ett litet tips: ta inte chokladthé med extra mycket honung i till, det skär sig ganska rejält.

Står och funderar på om räkorna kan bli godare, ens om man är på västkusten...

Väl framme i Jämtland fördrev vi dagarna med att:

sladda runt på halvtinade, mjuka leriga grusvägar. Gissa färgen på bilen!

Vi gonade oss även i solen med kaffe och kall cola.

 

Åre chokladfabrik är en återkommande favorit! Åre chokladpraliner, det hörs ju på namnet. Pralinerna ska omsorgsfullt provsmakas och väljas ut där de skapas, inte på ICA långt ner i Sörmland! I år följde nyheten kokospralin med oss hem.

 

När vi ändå var så nära den hippa fjällbyn var vi tvugna att dra en repa dit också! Jag är så bländad av Åres vackra folk på det coolaste torget av dem alla så att jag är tvungen att blunda. O nej, jag är inte det minsta ironisk.

Vi ägnade oss åt seriös vinteraktivitet också . Som att ta en skoter till närmaste fjäll för att köra utanför lederna och grilla. Det är alltså jag i röda byxor, matchat med blå handskar och rosarandig mössa!

 

Så här ska man ha när man har det som sämst. Nu med grön mössa på.

Det kan evetuellt vara fler än oss som råkade åka utanför den strikt begränsade leden.

Lite klassisk länngdåkning hann vi också med i ett eget tillverkat spår på en närbelägen myr.

Vad vore en resa till stugan utan att besöka Bydalsfjällen?  Kolla in mitt lätt ansträngda koncentrerade léende. Skräckblandad förtjusning tror jag att det kallas.

 Oh yeh, backen är besegrad! Den inre skidan lyfts nästan helt automatiskt vid svängarna och tårarna svämmade aldrig över den här gången, hängde bara lätt i ögonfransarna.