06 juni 2010

klockorna klinga

Helgen ägnades då åt bröllopsbesök i den gröna landsbygden! Svägerskan, svågern, maken, och moi tog oss i från Stockholms smogg till Västergötlands klara luft. När kört i galet många timmar och slutligen nått fram till det bokade Vandrarhemmet sken solen , luften var ljum och fåglarna kvittrade. Det här skulle bli en toppendag! Det enda molnet på den djupblåa himlen var att vandrarhemmet råkade vara stängt och igenbommat fram till kl 17. Lite tight att hinna med omklädnings-hår-smink proceduren när vigseln var spikad till 16.30. Hjärnorna råbarkades och förslag las fram och förkastades. Sara och jag vägrade byta om på parkeringsplatsen, inte heller på en mack eller nån snabbmatsrestaurang. Precis innan paniken tog det slutliga greppet om hjärtat kom vi på den geniala lösningen: Vi åker till festlokalen! I festlokalen fanns flera stora speglar, ett rum i en undanskymd vrå, och det viktigaste av allt en toalett med rinnande vatten! På ett kick kom allt det yttre på plats (det inre var ju redan ordnat..) och Sara och jag blev vackrast i stan!

Här har ni makens mormor, hans mamma och makens bröders fruar, svägerskorna vill säga, utanför kyrkan! Visst passar jag bra in i gänget?

Vigseln var som brukligt vacker och smäktande. Bruden var strålande vacker och lyckan svävade som lätta dimmoln. Löften om evig kärlek uttalades och brudparets ja kom på rätt ställe.  
Glädjen visste inga gränser när brudparet kom ut från kyrkan. Nu var de äntligen herr och fru! Förfasas inte, det är puffat ris som kastas över de fagra. Småfåglarna kommer att överleva även det här bröllopet. (Fast så klart, de avlider ju inte av okokt ris så även ett sådant bröllop hade de klarat. Om ingen hade kastat hela rispåsen på den stackars fågeln vill säga)


Naturligtvis måste det komma med ett kort på maten. Meningen med buffé är att man kan ta lite av varje av det om man tycker ser gott ut. Besvärligt nog såg allt gott ut så jag gick från serveringsbordet till min plats med handen lite lätt kupad över tallriken. A moment of shame, typ. Jag åt faktiskt så mycket så att jag inte orkade med bröllopstårtan senare under kvällen. Det har aldrig hänt tidigare.
Betyget på tillställningen? Mycket höga förväntningar som samtliga uppfylldes med råge! Trevliga återseendeen med makens släktingar, vackert brudpar, god mat, underhållande fest och finemangväder. Som sagt vad, tänk att vi fick vara med på en sån lyckad dag!

1 kommentar:

En kommentar kanske?