bättre lite smuts i hörnen än ett rent....

Låt oss ponera att en flytt innebär hyfsat mycket arbete. Att det tar tid att rensa ur sina tillhörigheter, packa ned dem som finns kvar. Boka släp och få ihop kompisarna till att bära. Till slut det sista krafttaget som består av att gnugga, torka, dammsuga, moppa, skura och feja av hela lägenheten så att till och med Kungen kan äta direkt på golvet.
Kanske kan man ponera att den tillkommande lägenheten bör befinna sig i ett liknande skick. Speciellt om lägenheten är städad av ett städföretag. Om en studering av företagets hemsida genomförs fås det reda på att de utför städning med kvalitet som utförs av medarbetare som är experter på städning. Frågan lyder då ; hur stora är förväntningarna? Kanske att resultatet ska bli strålande rent? Tillåt mig att hånskratta högt och ekande!
Våra erfarenheter är ett utmärkt arbete som innebär att badrummet helt har lämnats åt dess skitiga öde och fönsterrutor som skulle kunna fungera som mörkläggningsgardiner. Vid kontakt med ansvarig städare så är det inget profesionellt samtal som utspelas. Har vi köpt en lägenhet som är mer än 10 år gammal får vi skylla oss själva, sådana lägenheter går tydligen inte att få rena.
 Efter mycket tjat och gnat kommer de slutligen hem för att se vad vi tycker att de har slarvat med. När ansvarige väl ser smutskanten bakom badkaret, tandkrämsfläckarna, tvål-och schampoo-rester på kaklet tittar han fundersamt på oss och frågar om vi menar att de vita kakelplattorna ska se ut precis som nytt? Jo tack säger vi och nickar allvarligt. Då beodrar han två killar i 25-årsåldern att genast tvätta rent. Efter en stund avbryter vi och frågar lite försiktigt om de har tänkt att använda rengöringsmedel då kanske bara vatten i från duschslangen inte kan göra jobbet ensamt.
Efter ytterligare en stund drar ansvarige mig åtsidan och har då helt plötsligt bytt sida. Han ursäktar sig så mycket att det var dåligt städat. Men menar samtidigt på att det inte var lätt att städa då de föregående innehavarna hade lämnat lägenheten så smutsig och att hon kan inte ha städat nån gång under de senaste åren. Sen är det inte lätt att arbeta med amatörer suckar han och nickar mot männen som nu är i full fart på att putsa fönsterna med fönsterspray och en styck trasa. Å andra sidan vad kan man egentligen begära när en städflytt beodras till en söndag?
Trettio minuter senare tar de i hand och tackar för ett gott sammarbete. Trettiotvå minuter senare tar maken en hink, skurmedel och rugglig svamp för att spenderar den närmaste timmen med förbättingsarbete.

Det här börjar likna julklappssituationen i grundskolan. Ja, när vi skulle köpa julklappar till klasskompisarna för 50 kr. Själv funderande man länge på vad som skulle passa både en tjej och en kille och la gärna 52 kr på klappen. I gengäld fick man något ihoptotat som personen i fråga hade hittat i lillebrors begagnande leksakslåda. Inget nytt under solen.

bildbevis

Ja, den här berömda flytten då. Maken är uppväxt i söderort och hade en önskan om att få bo kvar i de södra delarna av stan. Vårt nya hem ligger nu närmare tullarna men fortfarande söderut på kartan. Vad jag tycker? Jag trivs överallt så länge mannen bor under samma tak. (så länge vi pratar om Stockholm naturligtvis. alla andra förslag kommer att röstas ned)

Visserligen hade vi en hyfsad välfylld etta men hur i allsindar har vi kunnat samla på oss så mycket prylar?

 VI är mitt i packningsmaratonet och maken går omkring med kameran för att föreviga. "Jag ser inte löjlig ut va" ? Nej, nej, jag ser inte det minsta mesig ut försäkrade min älskade. Ha!

Den gamla lägenheten var milt uttryckt belamrad med flyttkartonger både högt och lågt, när inte kartongerna räckte letades de blå IKEA-kassarna fram.

Den stora flyttdagen kom då slutligen. Med hjälp av två släp och 13 starka vänner förflytades våra grejer till den nya lyan. Det tog sina modiga timar och krävde mjölksyra.

När allt slutligen hade transporterats nedför tre trappor, in i släp, ut från släp och in i hiss eller upp för fem trappor inne bjussade vi på pizza och läsk och tackande bugningar Allt för att vännerna forfarande ska va våra vänner efter mastodontflytten. Antagligen krävs det en och annan fika i framtiden också för att vara helt kvitt.

Nu har vi bott här i drygt två veckor och har faktiskt kommit riktigt i ordning. Ny bokhylla och soffa har komit på plats. Alla kartonger är uppfläkta och staplade i vindsförådet. Nästa steg i aklamatiseringen är att få upp gardinerna och tavlorna. Ni kommer väl på besök för att se hur det blir??

tillbaka och redo

Äntligen som Harrace Engdahl skulle ha skrikigt för fulla muggar! Äntligen slipper vi nalla på andras nät och äntligen kan vi surfa när vi vill och inte behöva pausa för att nätet försvinner ut i tomma intet! Från och med nyss har vi vår egna trådlösa uppkoppling till världen.

snyltande flytt

Precis när vi kommit upp i ett crescendo av suckar och pustningar över att vår internet uppkoppling dröjer, ser vi att någon i vår direkta närhet inte har låst sitt nätverk! Regeln lyder ju den som inte låser sitt nätverk får skylla sig själv, så därför utnyttjar vi skamlöst och skäms inte överhuvudtaget. Vad har då hänt sen vi sist träffades? Ah, inget speciellt alls. Vi har bara flyttat och börjat ett liv i en ny stadsdel. Inget mer än så.
Ett straff vi fått för att vi snyltar på någon annans nät, signalen är för svag för att ladda upp bilder. Ingen fara på taket, de laddas upp så fort vi betalar själva..
I måndags kväll fick vi hjälp av 13 hyggliga kamrater (som det brukade heta på den gamla goda tiden) att förflytta våra prylar från den lilla ettan till den stora rymliga trean. Alla flyttar verkar gå enligt samma ekvation: Hur mycket man än rensar har man ändå minst fem gånger så mycket som man tror. Som sagt vad, tur att vi har så många starka kompisar!  För att de ska vara vänner med oss även efter flytten mutade vi med pizza och sockerläsk! Sen tog det inte mer än sex timmar att ordna så att ena stället blev tomt och det andra blev fullt, pizza och körtid inräknat!
Hur lever livet med oss nu då? Jo tack rätt bra! Om man räknar att det är livskvalitet att leva bland 50 flyttkartonger och plastbetstick. Vad spelar det för roll, glädje är när vi är tillsammans!

ingen fara

Jag har ingen bloggtorka, tvärtom jag har massvis att skriva! Det är inte därför bloggen ekar tom varje morgon. Vi har bara ingen internetuppkoppling just nu!
Så fort jag kommer åt en dator och jag inet jobbar ska det bli inlägg som heter duga!
kram på er!

kravfyllt

Måste ta tag i livet. Måste packa det sista. Måste diska. Måste dammsuga. Måste vattna blommorna. Måste fylla i blanketter. Måste gå ner till tvättstugan. Måste koma på vad som ska ätas till middag.
Tror jag börjar med en promenad i solen. Sol och vit gnistrande snö måste till innan ett effektivt arbete kan påbörjas.

istället för

Istället för den planerade tvättförmiddagen valde jag att åka till Stina och Malte istället. På något sätt känns gos med en liten söt kille och hans söta mamma så mycket mer värt än rena strumpor. Varför göra det tråkiga idag när du kan skjuta upp det till imorgon?
Det är inte klokt vad småbarn växer, både på växten och i kilo räknat. Det är helt plötsligt inte alls lika lätt att leka "stora klockan säger ding dong" med Malte som det var i början av februari.
Om vi har tur kommer Veronica också förbi om en stund med sin guldklimp. Tänk vad livet är härligt med kaffe, söta (nästan tysta) små barn och härliga mammor?

andhämtning

Galet var det är besvärligt att flyttpacka! Hur kan vi ha så många saker, ting och prylar? Framför allt, hur kan det väga så mycket? 
Nu tar vi paus i allt vad vikande och insvpande heter. Syster kommer om ett par minuter för att göra oss sällskap till Andra chansen Melodifestivalen! Hemmagjord pizza (då kan man få fem olka fyllningar på samma deg!) och fruktsallad! Hoppas bara att Pernilla Wahlgren får en toppenplacering! nått måste hon ju få då hon missar brosans bröllop.

förberedelser

Ledig lördag! Solen skiner och det är sådär lagom kallt ute men idag står inte promenad och varm choklad på agendan! Idag är det den stora packningsdagen. Om bara en vecka går flyttlasset. Om en vecka ska alla prylar ligga i lagom tunga märkta lådor redo tt förflyttas till den nya underbara stora lägenheten. Först till 10 lådor vinner!
Innan alla kraftansträngningar ska till måste det till lördagsfrukost. Det blir ingen riktig lördag utan ägg, bacon och apelsinjuice.

magisk underhållning

Fenomenet Harry Potter spreds som en farsot under gymnasietiden. Hypen var så stor att den till ochmed spred sig till Smålands mörkaste hörn. Harry Potter-böckerna stod i barn/ungdomshörnan på biblioteket men vad skulle jag allsindar där att göra? I gymnasieåldern vill man gärna se sig som nästan vuxen. Det där bidraget staten ger familjen kallas ju inte längre för barnbidrag utan för studiebidrag. Slutsats: om staten inte ser mig som ett barn utan som en studerande måste jag vara stor på riktigt.

 Med dessa skenbara tankar i hjärnan gick jag omkring och inbillade mig att Harry Potter var böcker för barn. Faktiskt ända till i höstas när jag ramlade över den första boken. Språket är ingen poetisk njutning men historien är fantastisk! Jag är van att läsa böcker med mysterier i men i dessa kan jag inte lista ut hur det ska gå! 

Allt har sitt slut och när böckerna var färdiglästa och historien var färdigberättad infann sig en känsla av tomhet. Den där tomheten satt inte i länge, bara för att böckerna nu är genomplöjda betyder det inte att äventyret är slut! Nej! nu kommer flmäventyret!

De fem första filmerna har jag nu fått låna i en icke tidsbegränd tid! Tänk att få återuppleva böckerna om igen, fast rent visuellt! Timmar av glädje ligger framöver.

uppvaknande

Den här veckan jobbar jag natt. Det brukar ju innebära att man är vaken på natten och sover på dagen. Lite åt vampyrhållet alltså. Vaken på natten det var jag, men det där projektet med att sova på dagen gick det sådär med. Efter tre ynka timmars komaliknande sömn vaknar jag av att fönsterrutorna skallrar och att väggen vibrerar. Vi har fått nya grannar och nu har de bestämt sig för att antingen utöka sin lägenhet genom att riva väggen in till vår eller gett sig den på att sätta upp ett tjog bokhyllor och dussintalet tavlor. I vilket fall som helst väckte de mig rejält och jag låg och stirrade surt in i väggen. Stirrandet måste ha gjort någon verkan för efter två evighetslånga timmar slutade bullret lika snabbt som det började.
Efter det var det som förgjort att somna om. Istället gick jag upp och genomförde uppgiften som jag skjutit upp så länge. Flaskpantning. Jag tycker på något udda sätt att det är pinsamt. Jag kan riktigt höra hur folk runt omkring inbillar sig att vi enbart lever på läsk och snask. Helst av allt skulle jag vilja ha en jacka med tryck på ryggen "jag får minsan inte bara i mig läsk utan också grovt bröd och grönsaker" Eller helt enkelt muttra tillbaks att vi inte har pantat sedan Dackefejden det är därför det ser så mycket ut. En annan tanke kan ju vara att jag bara är paranoid och att ingen bryr sig.

IKEA-kassar är riktigt andvändbara! Titta bara ur mina vantar matchar.

Resultatet i pix! 64 stycken för att vara exakt. Undars just hur många Pepsi Max man får för det?

reunion

Senast jag såg mina stora kusiner på mammas sida var på mormors begravning. Mormor flyttade hem i maj 2001. Stämmer bra det, just så uttrycker vi oss i pingskretsar. Vi går inte bort, försvinner inte ut i det mörka. Nej vi flyttar hem till vår skapare och frälsare. År 2001 tog syster och jag studenten och det enda vi barsnligt nog trodde/ visste var att världen stod vidöppen och att vi kunde göra exakt vad vi ville. Så där bara har nio år passerat och tydligen har syster och jag vuxit till oss en bit (nu menar jag ingen viktuppgång utan rent mognadsmässigt) och blivit vuxna.
Detta förandledde en middagsinbjudan hos morbror och moster så i söndags tog systrarna pendeltåget söderut för att träffa kusinerna som jämlikar!
Kusinerna såg nästan ut som jag kom ihåg dem. Den stora skilnaden var dock inte det yttre utan vad de hade med sig. Den äldsta kusinen L hade vid sin sida en styck make och tre sötnosar till barn i ålderspannet tre veckor till sex år. Den andra och således den yngsta kusinen K hade även hon en make och en mage med en bebis i. Jag fick faktiskt visa mitt party-trick! Tack vara alla kompisar som fått små pyren har jag blivit ganska duktig på att gissa vilken vecka graviditeten befinner sig i och efter lite fnulande gissade jag rätt på en sisådär två veckor!
Middagen då? Fantastiskt trevligt! Middagen övergick till efterrätt som övergick till sitta soffan till ut på promenad till kaffe. Där nånstans hade väldigt många timmar passerat och eftersom vi är så vuxna insåg vi att det kommer en dag imorgon också.
Att säga hej då är adjö en smula, men förhoppningsvis inte i nio år till! Galet, nu har vi ju en bunt med nya släktningar att lära känna!