nödvändigt på skördefest

Det här med skördefest är ingen dum idé alls. Var och varannan gård visade upp sig från sin bästa glanssida. Gamla böcker, hemmakokt saft, ekologiska grönsaker, havtorn, blyertsteckningar, marmorägg, stickade strumpor, akvareller, betongavgjutningar, handblåsta glaskulor och en uppsjö av så mycket mer. Jag hade kunnat ta med mig hela Öland om det inte vore för storleken på min resväska. Och den lilla detaljen att maken påtalade att jag inte skulle köpa på mig en massa onödigt. Pappas släkt härstammar från Öland och då är det ju inte så konstigt att flera tallangfulla släktingar visade upp sina konstverk släktgården Oldegården. ( <-- klicka)

Kusin Robert ljussätter konstverk.

Vem kan egentligen avgöra vad som är onödigt och vad som verkligen är viktigt att ta med sig hem? Tänk vad ett rött glashjärta kan göra med lägenhetens uppenbarelse?

De rosa snapsglasen är ju så otroligt söta. Spelar det då någon roll att det enda som kommer hällas i dem är pepsi max?

underbara (södra delen såklart ) öland

Nu har vi landat på den blåsigaste ön av dem alla! Syster och jag tog varandra i handen och flög ned till Kalmar på en fjuttiga 40 minuter. Det är mer magiskt är ett kinderägg! Klimatet hit och klimatet dit. Jag hade gärna tagit tåget eller bussen om det inte vore för den lilla detaljen är de alternativen är dyrare. Helt sanslöst. Tid är pengar och med flygpriset och alla timmar man tjänar på att ta flygmaskinen har jag nästan blivit miljonär! För att hjälpa landets BNP ska nu dessa pengar omsättas till härliga ting och mustiga smaker. Idag sparkar nämligen skördefesten igång.
För en gångs skull bor vi numera i händelsernas centrum, mitt i smeten, ja vad man nu vill använda för klatchiga synonymer. Södra Öland brukar ju vara mer känt för meditation över öppna vidder. Saltmättande vindar och ett inre lugn. Bah! I dagarna många kommer nu kommersens tecken stå överst.
Bilder på öländska fynd och glada konstnärliga anhöriga lovas inom kort! Nu hinns det inte med mer. Mamma ropar att kaffet är färdigt. Det har helt klart sina fördelar att bo hos ens dagars upphov!

ska vi leka fruktsallad?

Enligt mina högst privata efterforskningar påverkar inte bara den ekonomiska krisen bostadsräntorna eller folks humör. Den har även tryckt upp priset på frukten till oanade höjder. Helt skandalslöst, vet inte krisen om att jag är beroende av frukt? Får inte jag min dagliga dos av fruksocker går jag bokstavligen bananas. Butikschefen i min VI-butik måste ha hört mina ilskna morrnaden och elaka blickar när jag stått och vägt äpplen i ena handen och druvor i den andra. Idag kostade nämligen äpplen, päron och bananer lika mycket kulor som när jag var liten blond och timid! Härmed ska jag överlåta mitt liv till fruktianernas lära!

sol på frusen kind

Det finns inget som klår en promenad i ottan. Speciellt inte om solen skiner och vindarna är ljumma. Eller den lilla detaljen att jag har varit vaken hela natten och snart ska få gå hem för att sova bland svala lakan. Helgens nattsudderi beror på att nån måste vara på KS under dygnets mörka timmar också. Hur det har gått? Jo tack, helt strålande, kan absolut inte räkna med något annat när man arbetar med bästste kollegorna och grymmaste patienterna!

Efter pendeltågets fasor går vägen vidare hem genom Sjödalsparken med lummiga träd och blek morgonsol.

I parken konkurerar björkar med rönnbärsträd. Jag vet då vem som vinner coolhetsligan bland lövträden i år! Sura som attans men vansinnigt vackra låter juryns bedömning. Just den här klasen åkte med hem för att bidra till höstglöd även innanför fönsterrutorna.

höstig glädje

Det som är knepigt med att jobba skifttider är att umgås med andra som också jobbar skift. Cicci är en sådan som också har ett schema som hoppar hit och dit. En lyckosam slump eller ödets nyck hade medfört att vi häromdagen hade helt ovetande lagt in samma lediga dag. Efter ett tjog SMS (now days är det inte bara ägg som räknas i tjog minsan) kom vi överens om detta var dagen som Herren gjort och alltså dagen som innebar sammanstrålning. Cicci kom med solen ändå från de norra förorterna till min södra. Hemmafixade köttbullar med handsmashat mos ordnades till samtidigt som uppdateringar om livets väsentligheter gicks igenom.
Vi båda är uppväxta i samma bonnaby där promenader tillhörde livets verklighet. I storstan tillhör promenader livets goda. Präglade av vårt ursprung och av vår nuvarande situation begav vi oss iväg på ett par kilometers apostlahästavandring genom sol och höstprunkande grönska.

Cicci, ett broräcke och ett rönnbärsträd!

Kanske man ska ta och kompislägga scheman i framtiden? Dagar som sådana här är för viktiga för att diffas bort.

besvikelsens höjder

Syster och jag har så sett fram emot hösten! Vi har nästan längtat efter rödfärgade löv och kyliga mornar. När alla hösttecken hopar sig har det betytt det att fortsättningskursen i swahili snart börjar. Eller rättare sagt började. Kursen har precis ställts in och kommer kanske åter i vår. Vad ska vi nu hitta på för att få glädje i höstmörkret? Förslag mottages tacksamt!

gammal och avdankad

Jag vet inte vad det är med mig. Antingen börjar jag -hemska tanke- bli gammal. Eller har jag bara blivit vek efter vårens och sommarens prövningar. Tidigare kunde jag pimpla i mig enorma mängder kaffe där tiden mellan kväll och förnatt gick samman utan den minsta biverkan. Now days kan jag knappt lukta på kaffe efter klockan arton noll noll. Häromkvällen testade jag om jag fortfarande var lika lättpåverkad och drog i mig en kopp.
Den bittra sanningen kom ikapp när maken somnat och klockans visare tagit sig många, många varv kring sin egen axel. Det hjälpte inte att räkna hoppande får, inte heller att säga till mig själv på skarpen att nu räcker det! John Blund stod utanför fönstret och räckte ut tungen. Rackans, blir det nu till att be om en slät kopp te eller en läsk utan socker när alla andra myser med stora koppar av svart hett kaffe?

tre tjejer och en kille blir succé

Är det inte härligt att urbaniseringen ökar? Kanske inte enligt FN men enligt min beräkning är det helt fantastiskt. Iallafall när man tänker på att några av de människor jag trivdes bäst tillsammans med under skoltiden också har emigrerat till Stockholm Söndagskvällen ägnades åt att joina together i systers crib. 2 liter american panncakes vispades samman och stektes över öppen (gas-)låga.
En halv liter av smeten stektes upp och därefter var måttet rågat. Eller rättare sagt magsäcken uttänjd! Syster får helt enkelt ta och finna sig i att byta makrillslunch mot pannkakslunch i några veckor framöver!

Timmarna försvann som sand genom fingrarna. Det är något speciellt med att hänga med människor som man har tokpluggat franska verb med eller sprungit omkring på Belgiska gator under sena nätter för att komma hem innan grindarna låses. Pannkakor tar fram det bästa ur vännerna kring det rektangulära bordet!

Det tar på energin att prata. Hjärnan, ansiktsmusklerna och simultanförmågan tar ut sin rätt. Att däremellan sitta på köksbänken medan Lena steker och Ruth diskar är inte heller helt nådigt. Det enda som kan lätta upp en sådan energisvacka är choklad, det vet ju den tanigaste fjortis! Vilken tur att Jonatahn knackade på innan formen var urskrapad.

Chokladkaka med jordgubbssås fick avsluta kvällens samkväm. Tänk att tre tjejer och en kille kan ha det så bra.

Vem vill ha ett kvällspass på KS stolhet den 4:e oktober, då ska vi nämligen träffas igen och då vill jag nog inte jobba..

lycka är en syster

Jag stod och fräste lök i när ett okänt nummer dök upp på telefonens display. Till min förvåning var det en mycket ledsen tvilling i andra änden. Hon hade sprungit halvmaran, tiden var bra så det vari inte därför rösten darrade. Nej, hemska SATS hade stängt fyra timmar före vanlig stängningsdags och ingen i receptionen hade fått för sig att mumla fram det. Så nu stod hon i regnet i bara löparstassen. Plånboken, telefonen, kläderna och nycklarna hem låg lika säkert förvarade som kronjuvelerna. Men nu stavas ju systers namn tur bakifrån så lika snabbt som ett plopp fick hon låna en telefon (för att kontakta ICE syster) och låna pengar (så hon kunde ta sig ut till förorten). Den kalla och trötta tvilingen blev snabbt sitt rätta jag efter att ha duschat och fått torra kläder på sig. Sicken tur att hon kommer hem till makarna A just denna kväll för makarna I med världens sötaste Astrid hade också kommit till förorten!

Själv tycker jag att syster kan göra om det här fler gånger! Vi vill ha fler spontanbesök med tillhörande pyamasparty!

Lycka är en syster

Leve impulsen!

Jag sitter tillbakalutad i vårt senaste impulsköp. Men inköpet började egentligen i Jämtland. Stugan (som då ligger i Jämtland) innehar ju numera den lyxen att el far in i diverse apparater då vi trycker på vita knappar. Innan elen krävdes det en mindre brasa (bokstavligen) inomhus för att få upp värmen. Med elen i våra liv behöver vi inte längre dofta som scouter, numera behöver vi bara koppla in radiatorer och poff så sprids luktfri värme! Det är där trädgårdssoffan, eller rättare sagt Bauhaus (där vi kirrade soffan) kommer in i bilden. Maken hade köpt ett element på ovan nämda varuhus som efter närmare eftergranskning inte riktigt höll måttet.. Så med ett tillgodokvitto travade vi butiken runt. Och där, framför brädlagret och bakom de gröna plantorna uppenbarades trädgårdsavdelningen. I skarven där hösten tar vid och sommaren slutar brukar reor uppstå. Därför följde soffan med oss hem för att fraktas upp till Jämtland för att ställas upp i en solig glänta!

Som tur var reades även bommor ut och som alla vet kan vi aldrig få för mycket rosa i lägenheten!

det blir alltid bättre framåt natten

Min botgöring för alla möjliga synder den här veckan består av att jobba natt. Hela helgen. Men som en liten gräddskvätt på moset så jobbar jag med rackans trevliga kollegor.
Det som inte är så trevligt att ta sig till själva botgöringen.
Som i lördags kväll på perrongen; klungor av vackra tjejer i partydressar och supermejkade fejjor. Snitsiga pumps och stajliga kuvertväskor. Jag själv? Jeans, sneakers, håret i en bekväm hästsvans och på axeln en ordentligt stor väska där bok, yoghurt, keso, banan och tuggumin får plats. Alltså inte helt rätt placerad i Stockholmsnatten. Fast så klart när timmarna har gått och solen börjar stiga i öster brukar vi åter mötas, påväg hemmåt. De från världens hoolabado och jag från livräddnings/botgöringsuppdraget. Jag måste med lite skadeglädje konstatera att jag nu faktiskt ser lite fräschar ut i jämförelse med pumorna. Sen att jag har håvat in pengar under natten och de har gjort precis tvärtom gör situationen lite mer angenäm. Se där, där log jag hela vägen hem. Nattarbete kanske inte är så farligt, iallafall inte i efterhand!

nu kan det verka som om jag sett ut som en risbuske.

Jag har gått och fasat för den här dagen en halv evighet. Laddat med repliker inför de oundvikliga frågorna. Berett mig rent mentalt på att se sig själv blek, med svarta ringar under ögonen och håret platt sorgligt tillbakadraget, allt reflekterat i enorma speglar. Gissade någon på frisörbesök? Helt rätt!

Ni känner igenförloppet. Håret ser helt ok ut ena dagen. Dagen efter borstas håret inte lika lätt ut efter en hårtvätt. Sen är det inte långt kvar förrän de där slitna flisiga topparna uppenbarar sig med en trashaktig look. Där börjar vägen till förfall. Tanken på att man måste boka frisörtid nu är ständigt i ens tankar. Men på något sätt går tiden och håret blir risigare och risigare. Plötsligt har man nått botten, man vågar inte boka tid på de fiiinare salongerna. (Vem kommer dit med risigt hår? Nej tok heller, dit går man ju med ett perfekt hår som blir ännu mer perfekt efter besöket) Det enda valet som finns kvar är förortsfrisören. Lyckliga mig som har flera att singla slant emellan!

"Frisören mitt i centrum" valde enkronan. Jag sätter mig i frisörstolen och spanar runt, fräscht!Det första tjejen (en flicksnärta på 20) frågar är när jag klippte mig senast. Tja svarade jag lite svävande- kanske i maj? (jag vet naturligtvis mycket väl när jag senast klippte mig- men det vore ju som att erkänna att det verkligen var jag som tog den sista kakan ur mammas kakburk) Det enda positiva hon kunde komma på om mitt hår var att min utväxt var såpass ljus att kanten där slingorna slutar inte var så markant. Hon tog tilloch med fram en spegel så jag kunde se vart linjen gick och hur slitet topparna var baktill. "Nästan som om de hade gått av". Efter detta uppmuntrande samtal sattes blekningsprocessen och klippningsprocessen igång. Det blev bättre än bra, jag är helnöjd! Förortssallongerna är kanske inte alls att förakta!
Ser du en blond hottie de närmaste dagarna är det bara jag och min nya kalufs!

storleken spelar ingen roll- inte formen heller för den delen.

Yes, det här har jag knåpat med idag! Husfrufasonerna kommer fram lite titt som tätt och då är det bara att surfa med på vågen. Bye the way- är det någon som har lånat min runda bakform? Den är i från IKEA så den är inget märkvärdigt, men kakorna blir så mycket snitsigare runda än som avlånga.. (men antagligen lika ätbara)

Morotskaka blev resultatet. Välkomen på fika, bitarna ligger väl förpackade i frysen- redo att tas fram på ett litet kick!

ömma fötter med trevligt sällskap

Det är märkligt det där med mänsklig kontakt. En del människor kan man bokstavligen längta ihjäl sig efter. Lena är uppfyller absolut kriterierna. En hel sommar har gått och det enda vi har gjort är att gå om varandra. Men idag hade vi äntligen synkat våra klockor och stämt träff på medis.

Lena kände till ett café där de serverar en fantastisk soppa med ett gudomligt bröd till. Tyvärr visade sig att soppan är säsongbunden och kommer åter ungefär samtidigt som ishavvindarna. Ingen ko på isen, nu måste vi gå dit en till gång för att se om soppan är lika god som ryktet säger!

Det är uppfriskande att umgås med någon som uppskattar böcker lika mycket som mig. Lena var på jakt efter lite kurslitteratur så därför gick jakten igenom hyfsat många akvariat och bokhandlar. -Har inte böcker i antikvariat haft en tidigare ägare som läst dem och sedan skickat dem vidare? -Hur kommer det sig då att böckerna där oftast är dyrare än de i bokhandlarna? Men såklart med helt nya böcker får man ju inte med sig den mysiga gammalboksdoften. Det måste ju vara värt ganska många kronor!

Lena fick inte tag i det hon skulle men vi såg däremot en kändis! Flera kilometer på asfalt i tunna skor blev till en rackans trevlig dag med härligt sällskap och många kulturupplevelser! Kan det bli bättre än så?

Kan en bok vara som en fyr som lyser upp färden?

med en god bok är man aldrig ensam

Biblioteket är en förnämlig institution. Doften av böcker i långa rader. Fingertoppar som nuddar sträva bokryggar, blicken som följer små bokstäver som tillsammans bildar ord, meningar och helt nya universum. Känslan att gå in i ett bibliotek kan bara jämföras med att gå in i en väskbutik. (Fast då är det läderdoften och de mjuka skinnen som mina sinnen suktar efter.) Det finns tusentals böcker att välja emellan. Du kan få en detaljerad beskrivning hur du bygger din egen kajak, få följa med på äventyr till månens baksida eller uppleva hur det är att vara en slav på stekheta bomullsfält. Böcker speglar verkligheten, antingen som den är eller som du vill att den ska vara. Tänk att allt detta är gratis! (Ja om vi räknar bort skatter och annat -piiip-) Varje bok rymmer oanade områden av enorm kunskap och som minsta småbarn vet är kunskap inte tungt att bära.

Allt detta kommer jag att upprepa som ett eko när maken frågar varför jag återigen har belastat sängbordet till bristningsgränsen av låneböcker.