hipp hipp hurra!

I dag Grattar vi mamma på mors dag!

Grattis älskade mamma! Tack för att du har följt mig genom livet. Tack för allt stöd. Tack för alla visa råd. Tack för all kärlek.

spektakel

Det blev ju musiktävlingstittande ändå. Det är ju inte tv-programmet som är det viktiga utan sällskapet. Och snacksen så klart!
Det ultimata att knapra på måste ju ändå vara.. jordnötsringar!

Ringarna har en perfekt storlek för att träs på lillfingret!

Nu har vi väl fått glitter och glamour så det räcker för ett år iallafall! För nästa år måste vi ju satsa dubbelt på höga håruppsättningar och gnistrande juveler, det är då ska vi visa Europa vart skåpet ska stå!

djurens lekpark

Lördagen började med en tokrusning mot tunnelbanan som skulle föra mig till bussen som i sin tur skulle åka mot Skansen! Väl på busshållsplatsen blev jag varebliven om att det var fler än mig som skulle på lördagnöje. Tre (!!) tjock packade bussar dundrade förbi innan jag som siste person kunde knöla mig in i den fjärde. Det var ju lite trångt på bussen och eftersom jag nästan satt i chaufförens knä kunde vi lika gärna prata lite. Trevlig prick den där, bra där SL!

På Skansen väntade Sofia och Alvish med tillhörande gäng!

Svarta moln hängde i horisonten och tillslut kom de i kapp oss. Vissa små personer i sällskapet hade det minst sagt bättre än andra. Varmt, mjukt och absolut torrt - ändå så vill de ut i blötan, en del saker lär man sig först efter erfarenhet.

När dropparna slutat falla begav vi oss på ut på äventyr. Vi tittade in den stora älgen och de något borttöcknade långbenta kalvarna.

Björnungarna var i skillnad till älgkalvarna kolossalt aktiva med att bita på kedjor, puffas och skutta runt. Jag var väldigt glad över att få se björnungarna på tryggt avstånd bakom stängsel istället för i de jämtländska skogarna.

Efter en lång stund såg vi de här lapparna. Såg mig försiktigt över axeln men såg inte ett enda känt ansikte. För er som inte vet är både posthuset och snickerifabriken arv i från den Småländska skogen!

 Alvish hade de snyggaste stövlarna. Hej och god natt från djurens lekpark!

myntriksymfoni

Ser ni den där rosa elefanten till höger? En sådan hade jag (med ett E skrivet undertill för att kunna skilja den från systers) och syster när vi var små och underbara. Ordet spargris var helt obekant för oss, däremot var elefant synonymt med ett ljuvt skramlande ljud (som dessvärre aldrig förvandlades till godis utan blev anonyma siffror på sparkontot)
Tänk att det finns människor som säljer sådana barndomsminnen! Den mest tänkbara orsaken måste vara att någon inte fyllt sina elefanter som h*n skulle. Det enda raka är att sälja dem på blocket. Fast lite gnidet är det att sälja dem när man fick dem helt gratis av en glad tant i konstiga glasögon.  

jämnställt med världssvälten

Varje gång (två) som jag har gått förbi löpsedlarna i dag har jag hållt händerna likt skygglappar för ögonen, allt för att undfly det monsteriösa misslyckandet. Vet ni att det är den första, jag upprepar första gången som Sverige inte är med och tävlar i Eurovission sedan typ ett halvt sekel tillbaka. Eller tävlar, snarare slåss febrilt för att få fler poäng än vårt vackra grannland i väst. Stackars stackars lilla Anna. Det kan inte vara lätt att bära ett helt lands misslyckande på sina små späda axlar.

Fast den egentliga frågan handlar väl egentligen om vad vi nu ska göra på lördag kväll? Eurovission finns kvar i människors tankar i två veckor efter spektaklet men en lördagkväll kan ju betyda minnen för livet! Kan man istället för att sätta på TV ställa fram ett gammalt hederligt brädspel i stil med Bondespelet?

Hade Anna haft det här klänningstyget hade det helt klart gått bättre! Se så fint den röda botten hade gift sig med hennes röda converse.

hot lips

Hurra hurra hurra!

Finaste Katarina var i New York för ett tag sen och tog med sig ett lipgloss till mig! Och inte vilket lipgloss som helst: Victoria Secret i färgen coral. Den värsta innefärgen over there enligt säkra källor .Mina läppar kommer vara helt oemotståndliga i sommar! Förhoppningsvis blir inte bara myggen glada utan även maken. ***

sweet soul

Jarle Bernhoft var fantastisk fenomenal, kanske fabulös och faktiskt overkligt bra! På scenen steg en ensam välklädd norrman och levererade. Han spelade in diverse ljud och hux flux lät han som ett helt band. Toppa det med en humor så har ni en helkväll i Fru A´s smak.

let there be music

I kväll drar maken och jag Fasching för lite kultur!

Klantigheten personifierad

Jo tack, nattens arbete gick kalasbra! Det som gick mindre bra var det här: att komma igenom vår dörr. 

Nycklarna som skulle öppna upp för sömnen var kvar hänglåset som hängde kvar i omklädningsrummet på jobbet. Tårarna hejdades och den uttröttade frun hasade sig ned mot tunnelbanan igen för att ställa sig i vagnen på nytt. (sitter man så somnar man- gammalt ewaordspråk.) Efter att ha trängts med tusentals människor på tunnelbanan, stationen och på gångbanan siktade jag tillslut nycklarna.(Hur kan Stockholm rymma så många invånare??) Surt nog var det vääldigt många på jobbet som undrade varför jag inte låg hemma och sov. Klantighet är nog den sanna förklaringen.

Två timmar efter att jag engentligen skulle ha somnat fick jag tillslut krypa ned mellan lakanen och uppnå status medvetslös.

nattsuddar-upptakt

Helger som ägnas åt nattarbete tenderar att bli lite... asociala. För att hålla ihop den psykiska hälsan måste varje nattblock inledas med en intensiv frottering av vänner och sällskapliga aktiviteter.

Jag fick storfrämmat besök av Magda från Norrlands vackra fjällvärld på förmiddagen. Vi gick på Shalom tillsammans i början av seklet och har mängder av äventyrat tillsammans. Svindlande roligt att få uppdatera vad som har hänt de senaste åren (!) Det känns inte alls som det faktiskt har gått så många år som det har gjort.

Med sig hade Magda ett vildmarkste med doft och smak från en otämjd fjällvärld.

Förmiddags blev till eftermiddag och från en gammal vän till en äldre. Inte rent åldersmässigt men baserat på kända år tillsammans naturligtvis.  Jag strålade samman med Cicci i ett soligt hörn på söder. Hon hade ett kontrakt som skulle skrivas under och jag hade tidigare i hurtigt manér anmält mig som ett moraliskt stöd. Efter bara ett par få minuter kunde vi konstatera att om vi nån gång blev allergiska mot stress kunde receptionist vara en blivande karriär.

 För att fira att det hela trots allt gått bra traskade vi omkring bland fagra skötta kolonilotter samtidigt som solen slösade på. Tänk att det finns Bullerbykänsla mitt i storstadssmeten?

Jag och mitt taskiga lokalsinne jublade när vi klev över de här kritstrecken! Dagens oufit är Klänning från Esprit, skor från Zara, ringar från huddinge guldsmedja, nackellack Isadora och väska Mulberry.

Vi avslutade eftermiddagen med mat och te (med ett litet käckt budskap på tepåsen)  på Hermans . Jag har alltid varit lite avvaktande till vegetarsik mat, men den här födan var ju helt oslagbar! Kanske man ska bli veggo iallafall, åtminstonne en valfri dag i månaden..

Med en sån här dag kan ju bara natten bli perfekt!

En ljusblå lastbil kommer lastad

Da dadadida, dadadiddda da da da tadada. Känner ni igen glassbilsmelodin?! När maken och jag hörde signaturen tittade vi på varandra och sprang samtidigt ut i hallen för att dra på oss skorna och därefter jogga ned för trapporna. Det var nästan samma glädje som för 15 år sedan, när syster och jag sist stod där med varsin skrynklig tia i handen och valde bland allt underbart. Den här gången blev det glassbåtar som fick följa med hem!

gott levende

Minuter efter att klockan alarmerat fram sin hurtiga version av Eurovisionmelodin ringde Sötaste Lena. Hon var snart i Björkish och frågade om jag ville hänga med på en promenix genom Nackareservatet till en annan stadsdel längre söder ut. Nattens arbetsinsats var precis bortsoven och vad skulle passa bättre än en dos D-vitamin?

Jag har tidigare besjungit Nackareservatets lov och är redo att görs det på nytt!

Se här bara: Lena i en sjöjungfru-pose vid en idyllisk sjö på västkustinspirerade klippor. Natur i all ära men efter att ha varit utan kaffe i nästan 10 timmar lockade förortslägenheten mer än grusvägar och strilande bäckar. Väl i köket upptäckte Lena surt nog att frysen hade lämnats öppen, lycka för mig då vi var tvungna att äta upp glassen.  Balkong och sol. Glass och bara fötter.

På återvägen hem upptäckte jag det som hälften av alla pendlare redan vetat sedan urminnes tider; att Bagis och Björkish ligger cirkus fyra SL- minuter ifrån varandra. Jag har en liten aning om att det här kommer att bli en klassisk promenadrunda i sommar. Från min lägenhet till Lenas via reservatet, kaffepaus på balkongen och åter till min lägenhet med tunnelbanans hjälp. Det här kan bli Fritid top notch.

Bara gos och glada miner

Det mest underbara med att ha vänner med små små knytten är

1) Man kan gosa med mysiga glada knytten

2) Man kan lämna över samma knytten till föräldrarna så fort de visar minsta tendens till ledsenhet/ surhet/ fekala olyckor.

En kväll fick vi besök av en liten lilltjej på sex veckor. I inbjudan stod det att villkoret för de skulle få komma var att maken och jag skulle få gosa med tösen. Medan vi kastade henne emellan oss uppehölls päronen av hemmaknådad pizza, affärsköpt kaffe och egenrörd cheesecake. (Svar ja, jag skryter en smula) Så fort hon gnällde fick hon gå över till en tryggare famn.

Det måste vara så här det känns att vara farmor och farfar.

pliis hörrni

Snart drar nästa säsong av bonde söker fru igång! Det är nu som just du ska ta och skriva till din favoritbonde. Jag bryr mig inte det minsta om du är singel eller lyckligt upptagen. Tänj sanningen hur mycket du vill. (du behöver inte ens vilja träffa honom, så länge som det kommer in måånga brev så att TV tycker att det är värt att följa honom) Dra till med att du längtar till landets mjuka tystnad eller att din barndomsdröm alltid har varit att få leva nära en Bregott-ko. Fundera ut vad du vill  så länge som du skriver till mjölkbonden Jonas Andersson. Han är nämligen enligt säkra källor (kusin Robert) utomordentligt trevlig men framför allt kommer han i från Öland. Inte den turistbesudlade delen utan från den genuina sydöstra delen av ön. Just i området där jag tillbringade mina första 17 somrar kan det trots allt uppstå lite action. Förstår ni hur stort det här är? Hela Sverige kan följa med på kärleksdramat utspelat i en underbar natur uttalat på en skön dialekt. Men det största av allt måste ändå vara att jag kan följa det på plats under den veckan som jag kommer vara hon mamma och pappa. Det vill ni väl ändå inte missunna mig? Så kom igen och skriv lite glödande brev!

Precis så här glad skulle jag bli. Ett glädjehopp på en Öländsk bygata, förhoppningsvis den du snart får se på TV.

muskelpump

Har man en gång tagit det stora beslutet att flytta och frågat om hjälp får man stå sitt kast. I det här fallet betyder det att bära möbler, kartonger och blommor då nån annan ska byta bostad.

 Att leka flyttkarl för en dag är faktiskt riktigt roligt. Se bara här; Caroline bär och kånkar som en hel karl! En flytt bidrar ju inte bara till en svettig gemenskap utan även en tävling som går ut på vem som kan bära mest, tyngst och otympligast under längst tid. Att vi sedan får lunch, fika och dricka i ofantliga mängder drar inte ned betyget alls.

En fräsch Caroline och en sliten Ewa tycker att det viktigaste är trots allt den inre glädjen som infinner sig när man utför något gott för andra.

Det lyckliga paret Åberg med tillhörande pinaler kom lyckligt över till den nya lägenheten. Om en vecka bjuder vi in oss själva för en spontan inflyttningsfest!

mmmm marab... nej tradition på g!

Årets premiärgrillning är avklarad! En grillfest på en regnig balkong. Som vän av ordning hade vi med oss en liten gåva för att visa vår stora tacksamhet över att få komma till den tokflashiga topplägenheten.

Va sägs, choklad från bröllopsserien! Jag har svaga minnen av att min farmor och farfar hade en stor chokladkartong anno 70-tal från Kungen och Drottningens bröllopsserie. När denna kartong var tom fylldes den med vykort från all världens länder. Just denna fina lilla tradition ville jag dela vidare. Är det inte så att en delad tradition blir till dubbel tradition, som delad glädje blir dubbel glädje?

drippen drapp

När maken åkte till sitt håll för att leka flyttgubbe åkte jag åt det motsatta för att vara syster. Inte den professionella sorten utan den mer biologiska den här gången, så klart.
Tvillingar under en fleecefilt smuttandes på Pepsi Max samtidigt som en Mary-Kate Ashley Olson-film flimrar förbi på DVD´n kan bara bli succé.
Ungefär samtidigt som filmen kom in på sina eftertextar plingade dörren till och
systers manliga bekant klev över tröskeln. Han hade knappt fått av sig skorna förrens vi bestämde oss för att dra ned den förbrukade mikro till soprummet.

Efter tio minuters promenad runt kvarteret i horisontalt regn utan tillstymmelse till ett rum med kasserade möbler var jag tvungen att smita. Syster och grabben knatade vidare med regnet droppande nedför hakan. Fast å andra sidan bara man håller sig torr om fötterna så kan inget gå fel. Precis som Emils pappa sa.

tankeläsare

I går kväll hade vi besök av en galet söt och charmig tvåmånaders kille. För oss hade det räckt med att få gosa med grabben och prata med hans duktiga och häftiga föräldrar men till till vår överaskning hade de med sig en present till oss! Antingen kör de med säkra kort eller så har nån läckt information.

Orkidéer. Något slokande och solbrända.

Men va är de jämförts med den här nya skönheten? Hela hemmet har fått en helt ny classy touch.

simple joy

Ibland blir man glad av det lilla. Som i fem bruna skänkta bananer.

 Fast såklart, fem bruna bananer blir bara glädje om de blandas med annat och tas ur ugnen 40 min senare.

rosa är gutt

Såg på nyheterna igår att körsbärsträden blommar i Kungsträdgården. Därmed hade Cicci och jag en given plats att börja vår dag på!

Om man nån gång i framtiden skulle förnya sina vigesllöften skulle det vara perfekt att stå i den här sagolika allén! Inte bara för den smått rusiga doften utan för att den rosa blomman är nästan samma nyans som den rosa färgen vi hade som tema på bröllopet. Det gäller ju att tänka till, fniss

Det fanns inte bara rosa blommor utan även hyacinter. Cicci upptäckte relativt snabbt att de doftar likadant som i julas och den lila färgen går ju rackans bra ihop med körsbärsbloman.

Efter att ha beundrat och uttryckt flera ah och oh fortsatte vi in mot stan. Efter yttre påtryckningar gick vi in på H&M. Jag har inte köpt något där på evigheter, fast i devisen att det är bätre att köpa en dyr tröja än 10 billiga på H&M. Men efter att ha dragit i sömmarna på en ljuvligt blå tisha med ett paljettankare på tror jag nog att linjerna kommer att hålla efter fler än en omgång i tvättmaskinen. När jag ändå var igång kom två skjortor i blått och rosa också med i kassen! Dagens outfit komer antagligen om ett tag.

Vi får väl se om jag är lika lyrisk om en månad!

Det mest perfekta sättet att avsluta en dag med underbaraste Cicci måste vara att sitta på Gamla stans stortorg i solen och äta kulglass samtidigt som turister vallas omkring i grupper. Nu är jag redo för ännu en jobbvecka.

funktionellt

Sofia och B & J utanför KS

Ben & Jerry´s passar vanligtvis till alla tillfällen. Varför inte testa och se om den håller måttet för en solen skiner och det är den sista dagen i jobbveckan. Tja, bara någorlunda faktiskt. Lite tråkig för att vara en glass signerad B & J. Konstig chokladöverdrag som regnar ned , mjuk vanilj och helt plötsligt salt jordnöt.  Duger i krig som farfar brukade skrocka. Det som däremot var bra med glassen var kalorimängden. Det var ett signalfel på gröna linjen och efter mycket tvekande och funderande hoppade jag på pendeltåget till Södra station och gick till Gullmarsplan. En promenix på en halvtimma. Tur då att jag hade energi att ta ifrån både till muskler och tankeförmåga. eftersom ni vet hur dåligt fungerande min lokalsinne är.

Förövrigt tror jag inte en sekund på signalfelet, det skulle vara mycket mer troligt med en liten sprängning, ett rån eller en andra maj demonstration eller varför inte en löjlig fotbollsmatch.  Det var lite förmånga  polisbilar, pikébussar och MC-poliser inne i stan för att det skulle vara normalt. Men som sagt vad poliser kan man inte se för mycket av, eller vad säger sis?

svinaktigt

När hände detta senast, att spargrisen blir så övergödd att den sista femman inte går i? Om grisen är full så ska den ju tömmas, det säger ju sig självt, det är egentligen nu vi kommer till det hemskaste av allt. Det är stört omöjligt att få ut ett endaste mynt ur springan på ryggen! Ett I-lands problem av största mått har helt plötsligt tornat upp sig på den annars så blå himlen! Varför ska man lägga varenda litet pluttigt mynt i grisen om man inte kan få ut den igen? Skandal! Nu skickar jag ut ett nödanrop; Vem har en nyckel att öppna Herr Gris med?

Sköna maj

Vintern rasat ut bland våra fjällar, drivans blommor smälta ned och dö. Himlen ler i vårens ljusa kvällar solen kysser liv i skog och sjö.
Så har Valborg kommit och gått! Stämningsfull sång, hettande flammande eld som värmer ansiktet och isande vindar i ryggen.

Nja, kanske inte, som brukligt vid Valborg har jag varit på jobbet. Men som ni kan se på bilden hade vi ganska roligt iallafall. Det hela hade blivit snäppet bättre om vi hade anläggt en liten eld på balkongen. Problemet är ett litet brandalarm och ganska många regler som motsätter sig flammande eldar.

Efter att klockan hade slagit halv tio hängde jag av mig sjuksköterskeplikten och blev en vanliga kvinna. I stället för att dra till Vasaparken där en del av de helglediga kompisarna befann sig åkte jag hem till en tyst lägenhet. Man börjar ju komma till åren och orka vara ute halva natten och fira när man ska upp och jobba dan efter. Gammal och tråkig, hur kunde det bli såhär? 

Eftersom jag jobbar hela helgen har maken dragit till Jämtland och det innebär att jag kan göra precis vad jag vill! Det här blev alltså min extraordinera hyllning till vårens antågande. Marabou choklad och Vänner säsong 1.

Nu håller jag alla tummar jag har för att vintern verkigen har rasat ut så att värmen kan ta över på riktigt!