Förväntansfulla med illamåendepiller i magen embarkerade vi skeppet Sun. Vad var det då vi såg? Sandbotten, stenbotten, slambotten och sjögräs. Ja, det är precis så spännande som det låter. Fast såklart vi diskuterade en lång stund om att en av besättningsmännen var förvillande lik Owen Wilsson och hur coolt det vore om han hade gett upp sin skådespelarkarriär för att driva en liten turistbåt på en Grekisk ö.
Efter en tre timmars guppande på havet kastade kaptenen två flaskor champagne och uppmuntrade oss turister att hoppa i efter. Just den här dagen bjöd på ett milt efterspel av gårdagen med blåst och avkylande vindar. Badkruka som man är (brås tydligen på min käre far) satt jag hellre på akterdäck ordentligt påklädd med trekvartsjeans och kofta och längtade faktiskt inte speciellt mycket med närkontakt med det blöta. Några ungtuppar från England hopade tillslut i och drog upp de där flaskorna under jubel. Jubel över att vi kunde lätta ankar och fortsätta till stranden.
Tillsammans med en svensk kvinna hittade vi en plats längs ett par klippor där vi lutade oss tillbaka för att lapa d-vitamin och salta vindar.
Med risk för att låta som en pensionär, men det bästa med resan var faktiskt maten. Grekisk mat i sitt absoluta esse. Efter att bbq: en var framdukad, uppäten och bortdukad vadade vi ombord igen och vi kunde puttra tillbaka till hamnen. Innan vi nådde vår startpunkt hade ett par plågsamma versioner av kareokee framförts under ekande skrattsalvor.
Fast så här i efterhand var det, ja trevligt måste man nog säga, att gunga omkring på havet. Men nästa gång hyr vi nog hellre en DVD-film som illustrerar ett akvarium. Lite mer tidssparande och så behöver vi inte heller bada på befallning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
En kommentar kanske?