Det finurliga Livet hos fru A: Lörd Med känslan ”jag var med”

Kronprinsessbröllopet. Glitter, glamour och kärlek. Dessa ting som jag under tandagnisslan förstått att vi skulle missa. Jag inbillade mig att jag flera veckor försent skulle få googla fram och se små korta klipp på youtube för att få en lite glimt av allt det underbara, det som alla andra redan hade fått gotta sig i. Oh no, non, hapana, njet. Efter att vi hade slirat omkring och tävlat runt med bagagevagnen fick inte leka med vagnarna när jag var liten så det måste man ta igen nu i vuxet tillstånd, checkat in klarat viktgränsen och gått omkring i taxfree- butiken och köpt Calvin Klein summer och en rejäl påse med Gott & Blandat, fikat på Starbucks såg vi att det med ojämna mellanrum fanns platta tv- apparater uppsatta. Och Där Fanns Hela Härligheten Uppdukad. Tillsammans med hundratalet andra resenärer kunde vi beskåda hur gästerna tågade över borggården och in till kyrkan. Klänningar och frisyrer kunde bedömas och de vackraste paren utses.

Så hände det som vanligtvis gör mig ursinnig. Transportmedlet var försenat, men från skillnad från de andra tillfällena gjorde den här förseningen mig ofattbar upprymd. Början av vigseln var vår! Jag fick hur många tillfällen som helst att betrakta Victorias klänning har jag inte alltid sagt att hon skulle ha bara axlar Vi fick vara med tillsammans resten av det svenska folket för att se hur de löste tvisten med själva intågandet nedför altargången. På något sätt lyckades de tillfredställa samtliga läger. Samtidigt som brudparet sa ja och jag torkade bort tårarna med makens ord viskande i örat: skärp dig nu det är ju bara ett bröllop ekade befallningen ur högtalarna: sista uppropet för resande mot Kefalonia. Lycklig och en smula gråtmild kunde vi slutligen äntra planet för att påbörja vår sommarsemester!