kulinariska läckerheter

När jag var i Grekland förra gången tyckte jag inte att den grekiska maten var så värst mycket att hänga i julgranen. Mest sega smaklösa köttbitar på pinnar och gurkbitar dränkta i olivolja. Antingen har mina smaklökar växt till sig eller så besökte vi riktigt taskiga matställen för den här gången var det en helt annan takt i visan.

Vi hade planer på att åtminstone försöka laga till någon enkel måltid om dagen när vi ändå hade tillgång till ett pentry och Lidl men vi lyckades varje dag förtränga de små detaljerna. I och med att vi hade bil kunde vi stanna till i små bergsbyar eller pittoreska fiskebyar när som helst vi ville. Om man ändå har stannat bilen och gått ut kan man lika gärna knata väg för att besöka någon liten restaurang. Galet vilka otroliga moussaka, souvlaki, tzatziki, ostpajer, fetaost i stora bitar, oliver, grekisk sallad och fisk vi knaprade i oss.

Jag som alltid vägrat gyros i Sverige blev så tagen så att vi nästan varje kväll smet ned till en restaurang i Lassi som hade take away och beställde varsin gyrosrulle med extra allt.

Vägen upp till hotellet kantades till en början av storslagna villor. I en av dessa villaträdgårdar växte det flera citronträd. Varje gång vi var antingen var på väg upp eller ned till byn stannade vi till och kikade suktande efter de gula ovala frukterna. Jag var hyfsat duktig på att palla äpplen som liten, men det kändes lite - konstigt- att palla citroner som vuxen. Som liten tös kunde man ju alltid skylla på äldre bröders ogynnsamma inverkan men vad ska man skylla på som vuxen? Sen att frukterna växte så högt upp att maken hade varit tvungen att lyfta mig skulle ha gjort att det såg väldigt konstigt ut och folk runtomkring kanske inte alls hade sett charmen i det hela. Så vi gick där och tittade och nöjde oss med att se dem vajande på avstånd. Men en eftermiddag när vi hade sikte på stranden låg det en solvarm frukt på asfalten. Vi skulle ha hojtat alle enligt den gamla regeln Finder´s Keeper´s, om någon nu hade rusat ut på gatan och gormat över vårt mopsiga tilltag. Efter att vi sniffat på skalet och suckat att den luktar så mycket citron att det nästan osar konstgjort hamnade citronen i ryggan. Ha, trägen äger fett, som någon vis gammal man skulle ha uttryckt det hela!