Det blir inte många knop idag. När ögonen öppnades var första tanken att de skulle slutas igen. Tröttheten låg lika tät som dimman gjorde utanför fönstret. För att få upp livsandarna till en acceptabel nivå drog jag på mig den lila mössan och släpade mig nedför trapporna. Morgonpromenad med P1 i öronen. En timma senare var kroppen
varm och sinnet lite klarare. Nu ska kläder väljas, tänder borstas och smink smetas på. Det krävs en viss ritual för att hjärnan ska ställas in på kvällsarbete. Som en vedertagen kunskap; allt blir bra bara man kommer upp till avdelningen och känner pulsen! Då kommer toppfarten på en här schletna skutas att uppnås! 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
En kommentar kanske?