Häromdagen tog pendeltåget mig nästan till slutstationen. Målet för resan var att umgås en stund med Sofia och coolaste Alva. Under besöket gjorde vi något som jag inte gjort sedan jag var en tvähand hög. Vi matade ankorna! När jag var liten har jag bara ljuva minnen av att ankorna var glada och kvackade (?) glatt över brödet de fick sig tillkastat. Tvärtemot de här ankorna som försökte bita halsen av varandra, knuffade en den ene en den andre ner i vattnet och slet brödstyckena från den andres näbb, allt under högljutt kvackande. Kan det vara så att jag minns allt fel från min egen barndom eller är de stockholmska ankorna mycket mer giriga och ohyfsade??
19 oktober 2009
fjädrar så konstigt
Häromdagen tog pendeltåget mig nästan till slutstationen. Målet för resan var att umgås en stund med Sofia och coolaste Alva. Under besöket gjorde vi något som jag inte gjort sedan jag var en tvähand hög. Vi matade ankorna! När jag var liten har jag bara ljuva minnen av att ankorna var glada och kvackade (?) glatt över brödet de fick sig tillkastat. Tvärtemot de här ankorna som försökte bita halsen av varandra, knuffade en den ene en den andre ner i vattnet och slet brödstyckena från den andres näbb, allt under högljutt kvackande. Kan det vara så att jag minns allt fel från min egen barndom eller är de stockholmska ankorna mycket mer giriga och ohyfsade??
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Änderna (för de är väl vilda) här i byn är mycket artiga och väntar på sin tur. De är lite misstänksamma också. Om de flyger en liten för lång sväng , kan en jägares kulor hinna ifatt dem, De kan då sluta på middagsbordet hos någon.
SvaraRadera