I morse spenstade jag förbi en liten, liten gräsamtta inne i stan där löven hoppade omkring utan att någon vind hjälpte till. Något grått i stolek av en delad honungsmelon dök upp med nosen före. Ett sådant där gutteralt illamående ljud äcklades fram. Ända tills jag såg att det inte alls var äckliga, slemmiga smittbärande råttor utan helt enkelt små söta kaninungar. Tidigare var ju kaninungars plats i en varm famn och inte alls på den kalla backen. Nu vet vi bättre, de små pälshögarna är riktigt ettriga skadedjur!
Nästa steg i att utrota gullifieringen kan vara att sätta upp skyltar som varnar för utlagt kaningift. Ingen vågar gosa med ett djur som har hela magen full med giftigheter.
Flugsvamp, helt klart giftig. Den gosar man inte med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
En kommentar kanske?