Fredagskväll i landstingets anda. Riktigt skönt faktiskt, med kläderna i åtanke. Det är egentligen helt fantastiskt att jag kan gå omking i pösiga urtvättande mjuka kläder bland mängder av människor! Mitt ledord som annars alltid har varit att aldrig, aldrig uppträda mjukisbyxor i ofentlighetens ljus. Mjuksibyxor tillhör livet i soffan och inte livet i stan. Take a look at me now. Landstingets kläder andas bekvämlighet, eller så blir det bara så efter tusentals tvättar och unisex-storlekar.
Hur fredagskvällen annars förflöt? Jo tack bara bra, det är väl så mycket jag kan avslöja. Det är så tråkigt att jag inte kan berätta om alla underbara patienter. Alla härliga och sorgliga saker som de säger, om hemska och fantastiska händelser. Det är naturligtvis självklart att jag inte kan göra så, jag vet! Patienterna är verkligen inte där av fri vilja och naturligtvis den där lilla biten av tystnadsplikt! Som ikväll då det där hände. Det där som jag skulle vija diskutera med syster eller maken, det går ju inte för sig alls. Tack käre Jesus för kollegorna, de där i samma fula bekväma kläder som mig själv!
kaxigt övermod eller bara pose?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
En kommentar kanske?