retuchering förekommer

Vädrets goda fe grinande illa den här eftermiddagen också. Enligt ett gammalt talesätt så är det inte regn utan flytande solsken. Med en regntät jacka kuskade jag ut för att träffa Sofia, sötnosen Alva och Henry för en grymmans trevlig fika i Sollentuna.

I godan ro satt jag efter te och skratt på väg hemåt medan det flytande solskenet droppade ned på Lasse Åbergs egendesignade stolsöverdrag. Telefonen sjöng igång och maken frågade exalterad vart jag var någonstans. Maken själv stod utanför Rigoletto och upptäckte att Harry Potter hade premiär.

Ett utav livets glädjeämnen med att bo i Stockholm är horder av kändisar som springer omkring på gatorna precis som vanliga människor. Nu stod de ihopfösta i ovädret utanför och köade. Dels för att komma in i värmen och dels för att bli filmade och fotograferade till vimmelreportage.

Som kusinen från landet tycker jag fortfarande att kändisar är riktigt roligt! Som den bestämda fru jag är gav jag bestämda instruktioner till maken att inte flytta på sig. Minuterna senare stod jag på bästa parkett. Minuterna efter gick vi iväg, på nått sätt känns det konstigt att stirra ut de där människorna som om vi stod på Ölands djurpark och kollade in den gulkindade amasonpapegojan. I samma veva upptäckte både maken och jag att underteckand inte ens känner igen hälften av kändisarna, inte ens när de står ihoptryckta till en kilometerlång kö. Vart finns undertexterna när man behöver dem?