kortvarig lycka

Jämtland var oförskämt vackert. Prästkragar, klöver och lupiner växte i drivor längs väggrenarna. Djupa granskogar och sol från en blå himmel. Men underbart är ju som bekant kort, maken och jag var ju som satt vad bara uppe på en snabbvisit. Snabbvisitens regler kräver dock att man hinner med att göra allt på en och en halv dag som brukas hinna med under en vecka eller två.

Blåbärsplockning stod naturligtvis på att-göra-listan. 1500 kvadrat till trädgård nedlusat med blåbärsris ska ju det utnyttjas till fullo. Förutom att det är mjukare än mjukast att sola på finns det även några få stackare till blåbär som gömmer sig bakom revorna. Eventuellt får den tveksamma skörden spädas ut med de polska kusinerna som bor i Konsums frysdisk .

Vad är en semestertripp utan bad och höga smittande skratt? Den stora sjön lockade med loja vågor och glittrande vattenyta. Tydligen var det frånlandsvind och temperaturen hade stuckit iväg till annan destination men fötterna blev glada över att få svalkas av en stund!

Kvällen avslutades med en klassisk djurspaning. Maken hade fått nys om ett älgtorn som stod mitt i ett vandingsspår för de vilda stora djuren. Vi smög oss fram genom tät skog, maken först och jag smygande bakom tittande åt alla håll utifall björnen skulle hoppa på oss bakifrån.. Resultatet: en älg och tre miljoner mygg. Fru A var lättad, maken så klart besviken. Nån dag innan hade grannens barn sett en björn lufsa omkring i trädgården, mitt på blanka da´n (som farmor skulle ha utropat) Ungefär i samma veva hade en bilburen granne träffat på en varg. Rafiki yangu, jag är glad för att inte säga lycklig, belåten, munter, förtjust, nöjd över att jag bara fick tjugoyra myggbett efter vårt vilddjursäventyr.