30 juli 2009

förunderlig nåd

Vad gör man när solen vägrar visa sig och lägenheten är färgkordinerad, svabbad, dammad och organiserad ut till listerna? Jo, man tackar Gud för att vi bor i storstan och åker till Heron City.
Heron City är upplysningsvis en galleria med rinnande, sprutande och porlande vatten. Rulltrappor härs och tvärs, glittrande lampor och anskrämlig musik i högtalarna. Maken och jag sprang runt som ett par speedade kortisonbehandlade patienter. I rask takt provsatt vi soffor (har nog glidit över från att älska läder till att digga tyg) petade på dyra kameror och pussades i rulltrapporna (finemang) När energin pyst ut genom öronen damp vi ned på Waneys coffee och drack hutlöst dyr cola.
Samtidigt som vi dansade ut på parkeringen igen kom samtalet vi väntat på.

Misströsta ej att Gud är god

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

En kommentar kanske?