Sommar i Stockholm behöver inte betyda stekheta gator, värmeslag i minimala lägenheter eller dundrande regndroppar mot svart asfalt.
Igår förmiddag ringde maken och bubblade över av entusiasm. Om jag ville paddla kajak? Som en gammal inbiten seglare tar jag givetvis varje chans att få några salta stänk, en gungande värld och frisk blåst genom håret!
Som en liten prick över ett avlångt i var det bara blött under kajaken, solen valde närmare bestämt att helt vänligt visa sig från sin bättre sida. Tillsammans med Thomas och Jenny skulle vi göra sommarhistoria! Med gemensamma krafttag krånglade vi ut kajakerna på bryggan, dunkande in dem i vattnet för att, inte helt graciöst åla oss ned i sittbrunen. Efter den formidabla uppvisningen var det bara några paddeltag ut till den underbara viken. Skäggdoppingar och hägrar gjorde oss sällskap över glitterbestänkta vågor. Bräckta vattendroppar som slinker in i sittbrunnen. Några hundra meter innan vi kommit hem till trygga hamn paddlar en äldre man förbi med smidiga kraftiga tag med vattnet forsade kring fören likt en flatbottnad skonare.
Blöta och krumma står vi på bryggan. Då dyker paddelmannen upp igen. Han stannar upp, lyfter upp sin högra arm och pekar på mig. just det mig. Stämman som ljuder meddelar att min kajakframförarstil såg smidig, kraftfull och riktigt elegant ut!
Ha! Kanske är detta min talang! Nu är det funderare på om jag ska säga upp mig från jobbet för att bli kajakare på heltid. Hur fel kan det egentligen bli med väntande sol, vind och vatten runt nästa holme.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
En kommentar kanske?