Gosan och jag sitter och adventsmyser. Det gäller att ladda upp så mycket värme och gos som möjligt! Termometerns visar på hutlösa en minusgrad. Kyla och snö är väl i sig inte så fruktansvärt. En vinter utan snö blir ju lätt lite beige i sinnesstämmningen. Nepp, det är halkan som minusgrader medför som vi vrider oss i fasa över. Halka medför eskalerande inre katastrofscenarier.
Jag ser mig själv halka omkull, tappar barnvagnen som:
#1 beger sig rakt ut i vägen och får närkontakt med ett plåtbeklätt fordon.
#2 kör på en trottoarkant och välter.
#3 en galning får tag på och promenixar iväg och hävdar att Gosan är hennes
#4 rullar ned för en helt plötsligt uppkommen trappa
#5 välter i en stormig, iskall bäckfåra som tornar upp sig framför min skatt
Ni ser, höns-mamman har fjädrat på sig för fullt! Gosan och jag har i samråd beslutat för att utöva lite KBT-light och nu ska trotsa kylan och halkan! De grovsulade skorna snöras på och säkerhetsbandet kring handleden träs på. Vi har en promenad-date med grannen och hennes lillplutt i Nackareservatet!
Det ska va roligt och lättsamt och inte det minsta katastrof liknande mumlar vi i kanon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
En kommentar kanske?