the end

Jag har blivit med nytt jobb!!

 Nytt jobb!

Joho jamensan. När mina mamma-uppgifter är avklarade ska jag tillbringa min mestadels vakna tid på en blodcentral inne i stan. Spännande att arbeta med friska människor som inte döende någonstans. Det ska bli något vansinnigt  intressant att se om jag tycker att patienter (fast nu heter det ju givare) med hår ser konstigt ut, men framför allt att upptäcka vart allt friskt blod kommer ifrån! Jag har ju bara erfarenhet att koppla på en infusion med röda blodkroppar till andfådda, bleka, skalliga patienter.

Varav detta drastiska tilltag kanske ni mumlar i moll? Jo. Jag kom fram till att när man har en liten underbar Gosa hemma vill man inte stressa som ett djur på jobbet och komma hem helt utsjasad. Att kunna gå hem i tid är inte heller så dumt eller för den delen halvera pendlingstiden till och från jobbet. Det ena gav det andra liksom.

men....

"Att säga adjö är att skiljas en smula",  lyder det gamla norska ordspråket.
Jag dras med en lätt vemodig sida. Jag har alltid tyckt att "sista gången" är väldans sorgligt. Som sista gången man cyklade till högskolan i Jönköping eller sista gången som man stängde dörren till huset på Nkinga. Just innebörden i sista gången- aldrig mer känns så definitivt.
Därför var jag och Gosan uppe på Hematologen och sa Hej då till alla fina kollegor. De kommer klara sig utmärkt och jag med för den delen! Bara avskedet är avklarat så jag kan blicka framåt!

Gosan i sitt esse! Det finns nästan inget roligare än att bli gungad och få bita och rycka i håret samtidigt!

Hon hittar då vänner överallt den där bebisen!

Nu är vi redo för nya äventyr. För allting har en ände och nån gång måste man utmanas pånytt. 

Nog med visdom för idag!