Nu börjas det att bli redit adventsfint hemma hos oss! (sådär barndomsaktigt att till och med dialekten ploppar fram) Inspirerad av diverse släktingar har jag komponerat ihop en egen julgrupp!
Till min stora förvåning, dra på trissor, har amaryllisen överlevt och blommar faktiskt! En "alldeles för mycket blixt" bild, egentligen är den röd men sak samma! Den lever och en till knopp kommer! Jag kanske inte ha mördande fingrar utan en smula ljusgröna iallafall! Maken börjar antagligen inom en snar framtid sucka i stämmor om han hör mig ropa en gång till "Men älskling, kom hit och titta och lukta. Nu på en gång! Snälla, innan de dör"
Jag är en fanatiskt motståndare mot granar och kolorerade kulor innan 23 december. Jag kunde inte motstå en lite sötnos till julgran. 26 cm hög och alldeles, alldeles bedårande. Av rent principiella skäl har den inte hamnat i kameran än. Bye the way, hur sköter man en gran? Ska jag vattna den lika ofta som det regnar, behöver en något speciellt tillskott och ska jag blåsa genom dess grenar dagligen för att stimulera dess tillväxt?
Något som däremot aldrig kan vara för tidigt på säsongen är julkrubban. Det där med julkrubbor är ganska mycket prestige. Mina föräldrar har en i från mörkaste Kongo gjort
av bananplantablad. En kompis har köpt en utanför Vatikanstaten i guldsprayad finish och en annan har införskaffat sin på guldfynd (trodde ni aldrig va? bland örhängen och bijouterier) Själv fick jag tag på min på Tanzanias landsbyggd. Handgjord i lera för det hutlösa priset av 15 kr. Men som bekant tar julen fram de där lite mer givmilda känslorna så jag betalade och tänkte bara änglakörskantade tankar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
En kommentar kanske?