Ibland längtar jag tillbaka till Smålands mörka skogar. Till de enkla sociala reglerna som gällde. Umgänget bestod i ett stort gäng som hängde jämt. Helger, kvällar, lediga dagar, det var lixom inga konstigheter. Vänner hälsade alltid på varandra. Om något skulle till att ske sågs det till att alla hörde talas om det. Hände det nu en grej så bestämdes det flera dagar i förväg att det skulle man göra.
Stockholms sociala koder är såå trassliga och ger upphov till nya frågetecken varje dag. Ni som är riktiga Stockholmare kanske kan ta en fika med mig och förklara?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
En kommentar kanske?