knarrig samvaro

Jag hade tagit fram pepparkaksdeg kvällen innan för att den skulle bli sådär lagom kavelvänlig. Lagom tills ugnen skulle värmas upp och köksbänken inmjölas ringde Lena och undrade om jag ville vara shoppingstöd. Mjälet åkte med en ett tjoff in i skåpet igen. En tågförsening senare stålade jag samman med Lena på Medis, redo för äventyr.
Vi knarrade oss igenom söder (jag syftar såklart på snön under fötterna och inte våra leder) och letade igenom affär efter affär. Jag har fortfarande ingen aning till hur många vi ska fixa julklappar till så jag strosade med och kom med strålande kommentarer.

Som varje shoppingrunda med klass bör, avslutades även denna med fika. Äppelmuffins i Lenas hö hand och ett uppstadgande ljus i det vänstra. Mintuterna pinade iväg och mörkret sänkte sig utanför. Det gäller ju att suga ut tiden så mycket som möjligt. Nästa gång jag ser Lena är det ju ett nytt decenium!!