Igår runt lunchtid. Dokumentation pågick för full karriär på tvåans expedition. Tiden sprang på lika snabbt som en speedad durasellkanin. Alltmedan den där bristvaran gick åt, åkte axlarna högre och högre upp och stannade någonstans i nivå med dörrkarmen. I denna kritiska situation klev hematologens sjukgymnast in genom dörren och en strålande idé uppenbarades. Efter ett par artighetsfraser (
som sig bör) frågade jag med honungslen röst om hon var upptagen just i detta nu. Efter mutning med tre alvedon
(det var de mest intressanta grejerna jag hade i fickorna förutom passerkorten och de är ju lixom högst personliga) fick jag en superbehövlig axel-och nackmassage.
Himlen öppnade sig och världen fylldes av ullig bomull och det porlande ljudet av pepsi max. Hela nacken och skulerbladen fick sig en glädjechock.
Hur kommer det sig då att jag
idag går omkring som resultatet efter ett större trauma? Den vänstra delen av nacken värker något hejdlöst och det ena av skulderbladen är helt galet stelt.
Hur kommer det sig att alla andra blir mjuka, glada och helt nypåfödda av massage medan jag bara blir nedbruten och får vända hela kroppen vid en ynka snegling. Kan nån snälla komma med en förklaring??
sträcker ut en knackig rygg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
En kommentar kanske?