Jag förstår inte alls. Får jag välja mellan att göra flamberad baconinlindad kyckling med hassebakspotatis och smörslungade morötter eller att svänga ihop en fluffig napoleonbakelse skulle jag definitivt välja det sistnämda! Jag brukar verkligen vara bra på att röra ihop kakor och annat sött. Brukar ja. Någon har kidnappat min hjärna eller så har jag åkt på en allvarligare sort av hjärnsläpp.
Det förfärliga upptäcktes i måndags morse. Jag skulle baka inför knytis-julbordet på jobbet och laddade med massvis av insperation. Isperationen var det enda som fungerande den morgonen, hjärnsläpet eller den kidnappade hjärnan kom sedan till sin rätt.
Saltet råkades tredubblas i cheecekakan. IKEA´s runda bakform läckte och lämnade en klutt med svart bränd smet i bottet på ugnen så när luckan gluttades på gick brandlarmet igång. Den mjuka pepparkakan blev rinnande pepparkaka. Tänk vad tio minuter hit eller dit i ugnen kan göra och tänk vad bra det är att komma ihåg att trycka på ok på timern! Innan alla grejer packades undan i skåpen tokade jag snabbt av köksgolvet. Mjölpåsen mötte sedan det fuktiga golvet och gluten är verkligen kladdigt.
En helt galen tanke slog mig coh innan jag hann vifta undan den hade den visualiserats. Inte kan väl hjärnbortfallet bero på en galen hektisk helg med mer kaos än ordning. Asch, alla andra klarar ju av det så varför inte moi?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
En kommentar kanske?