it´s all about love

Så kom då dagen för bröllopet. Anna och Eric kommer kunna säga till sina barnbarn att hela november hade gått i tråkighetens regniga tecken, men på deras dag valde Gud att låta solen skina. Efter en nervspåfrestande väntan utanför kyrkan (i kyrkan hade en dopgudstjänst dragit över alla tidsramar) klev så de vackra två in i mittgången och skred fram genom folkhavet. Vigseln var som förväntat vacker, ekande och stämnigsfull. Efter en kall riskastning utanför skyndade vi oss till festlokalen. Brudparets entré till festen var oscarsinspirerad med kamerablixtar, serpentiner, röd matta och avslutades med att de tu klättrande igenom i ett hjärta.

Anna-Karin och Linda övar innan brudparet anländer.

Vilken kväll vi har varit med om! Festen blev smockad av obligatoriska tal, sånger om hur bruden var som barn, spex, film om svensexan och möhippan  och såklart mat på fat i långa rader.

Sockerkoma påväg att uppnås! Bröllopstårta på skeden!

Det kändes lite konstigt att gå på ett bröllop på hemmaplan och ha människor omkring sig som vi känt mer än en kvart. Konstigt men vansinnigt bekvämt. Samtidigt känner jag mig nästintil lite snuvad på minisemestern som automatiskt brukar samanfalla med bröllop på annan ort.. men bara nästan.

Den obligatosriska bilden med moi och bruden. Jag ser lite lätt speedad ut och svar ja,

Jag håller på att klämma sönder stackars Anna!

Bröllop är verkligen glädje i ett kompakt format. Inte undra på att brudparet började krokna efter ett par intensiva timmar! Tack, tack för en härlig tillställning!