I flera månader har vi längtat till den här kvällen! Jag har lagt upp en särskild playlist på Spotify och övat stämsång i duschen.
Kirk Franklin intar Globen
Ole Börud var kvällen första förband. Jag har inte hört Ole sedan han var 6 år och sjöng med sina systrar, men jag blev glatt överaskad! Viken utveckling, vilket drag, vilken stämning! 
Efter Böruds västkustsrocksinspierarade sväng marscherade Samuel Ljungblahd med band in på scenen . Vi är sjukt tacksamma att Samuel L skippade uppvikta chinos för Frälsningsarmens uniform. Vilken pipa han har! Nästa skivan i samlingen blir definitivt Samuels nya. Svar ja, den kommer gå på repeat non stop till spåren har blivit utslitna. En annan Samuel som var med på scenen var Samuel H, vår egen musikpastor i Filla! Behövs det sägas att vi var pösigare än en saccosäck av stolhet?
Efter två timmar dök huvudatraktionen upp på scenen. Kirk Franklin! Från fösta minut ägde han! Franklin fick oss i publiken att hoppa, gunga och vifta med armarna i tak till riktigt go gospel. Nästintill varenda låt förvandlades till allsång, för vem i frikyrkosvängen kan inte "Awsomme God" eller "You don´t need to worry". När det inte kunde bli bättre smyger Samuel Ljungbladh upp och gör en duett med sångerskan i brunt. Helt otroligt, vilken ... grej! Hela Globen kokade av upphetsning.
Det är bäst för Franklin att det inte inte är ett tomt hot att ta med Ljungbladh till Amerika! Vanilla soul and Kirk Franklin, helt obeskrivligt! Om de turnerar tillsammans vet jag vem som kommer följa efter i en liten bubbla!
Det som är så fanatstiskt med en Gospelkonsert är att pauserna blir nästintill lika härliga som konserten i sig. Frikyrkomänniskor har en förmåga att förflytta sig över Sverige. Tada, kända ansikten överallt. Hur är det fjortisarna skriver Glädje <3 För ett ögonblick kan jag sjunka till den nivån. 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
En kommentar kanske?