Jag skyller allt på PS3 med blue ray-spelaren, maken och jag har kommit in i ett svensk polisfilmberoende. Vi började förra helgen med tre Wallanderfilmer på rad. Efter en lätt överdos av Ystadbor som inte pratar skånska utan renodlad stockholmska valde vi bort den frånskilde polisen. Bland DVD-affärens hyllor plockade vi istället med oss Johan Falk. Vi kan efter pistolfighter, bombhot, blodsplatter och myrkrypande jakter i totalmörker konstatera att svensk film har tagit sig rejält! Nu pågår diskussionen om vi ska övergå till Beck eller fortsätta med Johan Falk tills vi stånkar av tristess över Göterborgska vyer.
Under tiden kryper jag nära maken för att hålla i handen när filmen blir för hemsk. Lättskrämd det är jag definitivt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
En kommentar kanske?