wiiii

Wahoo! Yihha eller kanske ett litet käckt hallabado eller jipikayey (utan de två följdorden naturligtvis, bah!) 

Vår allra sötaste finaste Elin messade i går och frågade om hon fick komma på ett spontanbesök i helgen! 

Om jag inte hallucinerar fullständigt måste det har varit sommaren 2009. Det sköna med Elin är att det inte känns som flera år utan mer som några ynka veckor. Hon är bra den där Elin vill jag lova =)

Vi pratade bröllop, väskor och balsam. Åt våfflor och tittade på mello. Mys och prat till klockan var alldeles för mycket. Precis som gamla tider! 

det enda kortet med Elin på!

Som vanligt gick tiden alldeles för fort och Elin var tvungen att åka hem för att jobba! Nu ska det inte alls dröja flera år till nästa träff! 

Goda vänner måste man hålla nära och helst träffa ofta, annars är det risk för att hjärtat blir förstämt och färglöst. (citera mig gärna där)