trotsa snöoväder

I dag har vi hängt med föräldragruppen! Vid samlingsplatsen kisade någon av föräldrarna upp mot himlen, sänkte blicken och kollade in mot Nackareservatet och sa "Vi kanske skulle ta och gå till söder. Va tror ni?"

Vi ömsom dog och ömsom slet vagnarna genom snömodd, blåst och tätt snöfall. Ja, den där snön och blåsten kom först när vi traskat en halvtimme eller så. Som om inte snömodden skulle vara nog! Hmpfr som Kalle Anka skulle ha fräst fram. Men med trevligt sällskap och lite öländsk envishet kom vi fram till Götgatsbacken och alla flashiga butiker! Gosan försökte slita ned allt i sin väg, så vi lämnade den ömtåliga hörnan och drog oss mot de mer slagtåliga och basanta tingen.

Efter att, vi ihärdiga föräldrar, ansträngt och spänt de flesta muskler i kroppen krävdes en kolhydratuppladdning.
Vi begav oss på en lång rad till ett barnvänligt café överst i Skrapan. Sin vana trogen blev det en liten skicklig konstuppvisning med att lyckas dricka kaffe, äta smörgås, mata barn, hålla barn glada, prata med de andra föräldrarna samt att hålla barn borta från varma och onyttiga bakverk. Efter 10 månader börjar vi få kläm på det, hepp!

Efter en härlig eftermiddag packad vi in bebisar i overaller och gled nedför rulltrapporna på väg till tunnelbanan. Där och då upptäckte jag att allt som heter S- pendelkort eller SL-remsa inte alls låg i  min jackficka utan på hallbyrån i  den varma lägenheten. Jag är tok för snål för att betala 36 kr för en enkelresa, så Gosan och jag tog apostlahästarna hem. Bra för mammakilorna men mindre bra för humöret. Sån tur att jag har en sån söt och glad tjej! Tja, det är som jag alltid säger; Gud är god =)

När vi kom hem fick liten gunga en stund! Hon kan behöva få ha det lite roligt
efter att ha varit i vagnen så länge.