Jag som gick omkring och inbillade mig att det inte skulle bli någon vinter i år. Vi var lyckligt (ja, vi barnvagnskörare då) förärade med barmark ända fram in in december. Men varje saga har sitt slut (eller om det var korven som har två ändar...) Bah! Snön föll i mängder och mörkret hängde sig fast.
Så kom den. Äntligen. Solen strålade ned från sitt fäste. Världen (eller Stockholm i all fall) visade sig från sin finaste sida.
Just i denna underbara morgonstund vände sig Gosan i sin stol. Pekade mot det nedstrålande ljuset, såg lite konfunderad ut och sa sedan med bestämd röst "lmpaaaa" (snabböversättning: "Lampa")
Hur förklara man för en liten unge att det inte alls är en stor lampa som sitter utanför fönstret utan en stor stjärna som brinner och förmedlar värme och ljus. Hur förklarar man dessutom att solen håller sig gömd i flera veckor i sträck?
Nepp, skärpning solen! Lys på och ge oss vår, pronto! Helst innan min sötunge får ett permanent skadat ordförråd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
En kommentar kanske?