förträfflig träff

Livet tillsammans med en liten Gosa är (oftast) helt fantastiskt! För att tillvaron ska bli om möjligt ännu mer livat kan man slå följe med några andra mammor och deras små stjärnskott.

I dag tog vi oss med den röda tunnelbanan till svägerskan och Gosans lillkusin! Eftersom vi går på devisen att ju fler man är ju trevligare är det, dråsade även mamma R med sina två sötisar och mamma E in med sin gulleplutt. Barnen börjar bli så gamla nu att de faktiskt har glädje av varandra. Inte så att de kan leka värsta sociala lekarna med varandra, men det är ju alltid roligt att sno någons leksak eller klättra över någon på väg till något spännande. Fast såklart, Gosan blev inte så värst glad när hon blev omkullvält för att lillkillen ville ha hennes boll. Tro mig, hon kommer ge igen nästan gång. Det där med uppfostran är inte så lättutövat än så länge...

Efter en stund kom Ssvägerskans soppa fram på bordet. Alla lyckades äta utan att nyfikna barnahänder doppades i skålarna, det ni, det är nästan ett mirakel värt att tacka för!

Som vanligt sprang tiden iväg alldeles för fort och liten och jag var tvungna att bege oss vidare.

Efter som jag glömde kameran på en köksbänk
 i svägerskans kök kommer en gammal bild på Gosan
och en lekkompis!

Men, men.. så farligt var det faktiskt inte den här gången. Att lämna gänget menar jag. För första gången på några veckor skulle Gosan få träffa sin favoritmoster!