Wii och en massa yihaa! Sista karantänsdagen, i morgon passerar Gosan de magiska 72 timmarna utan äckeltendenser. Sista dagen utan andra barn och mammas vänner. Vi har fördrivit dagen med att leka, mysa, busa och gå på promenad. I ärlighetens namn förstår jag inte hur ensamstående föräldrar klarar av at ta hand om barn helt själva! Jag är van att dela på ansvaret på kvällar och helger. Nu märks det hur mycket det tar på krafterna att ha allt ansvar själv, hela tiden utan ett par extra ögon eller händer att lämna över till. De dagar då Gosan bara vill vara i famnen går tankarna som ett mantra "till kvällen får jag gå och kissa ifred, läsa tidningen och dricka ett glas vatten utan att någon slår det ur handen på mig". Hur går tankarna om det inte kommer hem någon till kvällen?
Strålande nog har jag den bästa tjejen av dem alla och ett enda leende får all trötthet att förångas likt blöta strumpor lyfta över grillkorvselden på sportlovet. Ja, ända tills hon själv ligger nattad i sängen och jag får hämta andan.
Popcorn i en vit skål, den där jordgubbssaften i ett blått glas och "Så mycket bättre" på TV. Tack och lov är det snart slut så jag får göra Gosan sällskap i drömmarnas land.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
En kommentar kanske?