Det stalininspirerade vädret verkar hänga sig lika fast som de där kardborrarna som vi kastade i varandras hår som små bedårade barn. Den intvålade (som i barnsången, kommer ni i håg?) himlen medför förutom brist på D-vitamin även att lamporna nu mera är tända all vaken tid.

För att få lite glädje i livet gick Gossan och jag på en promenad.

Hon somnade likt som en liten björunge som som ska gå i ide och jag pluggade in radio P1 i öronen.

Lagom tills vi kom hem vaknade den lilla sötnosen och såg gungorna!

Nu är vi i spänd förväntan inför att Gosans farmor ska komma!