doppad i båda ändarna

I morgon kommer makens mormor på besök. Hon är respektingivande 94 år och tycker att Gosan är den sötaste bebisen hon någonsin har sett. Bara därför har jag genomfört ett smärre bakmaraton i eftermiddag! (och lite för att hon ska tycka att jag är den bästa barnbarnsfrun av dem alla)


Underverk knådas till!



Dammsugare på rad. Väldigt fula dammsugare måste medges, inre skönhet slår faktiskt det yttre!

Sju sorters kakor står högt i kurs!

Det ska tilläggas att det är både blod, svett och några tårar för att dessa bakverk över huvud taget kunde bli till! Jag glömde den gröna karamellfärgen två (!) gånger på bandet i affären. Först på Willys och sen på Konsum. När jag öppnade jästen till bullarna låg där en liten mask och gonade sig. Man börjar fundera på om nån högre makt ville på höljda vägar ge mig ett budskap. Jag muttrar pyttsan och manar till en eldskrift på väggen! (Utan sotfläckar i taket då)