gammal och avdankad

Jag vet inte vad det är med mig. Antingen börjar jag -hemska tanke- bli gammal. Eller har jag bara blivit vek efter vårens och sommarens prövningar. Tidigare kunde jag pimpla i mig enorma mängder kaffe där tiden mellan kväll och förnatt gick samman utan den minsta biverkan. Now days kan jag knappt lukta på kaffe efter klockan arton noll noll. Häromkvällen testade jag om jag fortfarande var lika lättpåverkad och drog i mig en kopp.
Den bittra sanningen kom ikapp när maken somnat och klockans visare tagit sig många, många varv kring sin egen axel. Det hjälpte inte att räkna hoppande får, inte heller att säga till mig själv på skarpen att nu räcker det! John Blund stod utanför fönstret och räckte ut tungen. Rackans, blir det nu till att be om en slät kopp te eller en läsk utan socker när alla andra myser med stora koppar av svart hett kaffe?