Jag har gått och fasat för den här dagen en halv evighet. Laddat med repliker inför de oundvikliga frågorna. Berett mig rent mentalt på att se sig själv blek, med svarta ringar under ögonen och håret platt sorgligt tillbakadraget, allt reflekterat i enorma speglar. Gissade någon på frisörbesök? Helt rätt!
Ni känner igenförloppet. Håret ser helt ok ut ena dagen. Dagen efter borstas håret inte lika lätt ut efter en hårtvätt. Sen är det inte långt kvar förrän de där slitna flisiga topparna uppenbarar sig med en trashaktig look. Där börjar vägen till förfall. Tanken på att man måste boka frisörtid nu är ständigt i ens tankar. Men på något sätt går tiden och håret blir risigare och risigare. Plötsligt har man nått botten, man vågar inte boka tid på de fiiinare salongerna. (Vem kommer dit med risigt hår? Nej tok heller, dit går man ju med ett perfekt hår som blir ännu mer perfekt efter besöket) Det enda valet som finns kvar är förortsfrisören. Lyckliga mig som har flera att singla slant emellan!
"Frisören mitt i centrum" valde enkronan. Jag sätter mig i frisörstolen och spanar runt, fräscht!Det första tjejen (en flicksnärta på 20) frågar är när jag klippte mig senast. Tja svarade jag lite svävande- kanske i maj? (jag vet naturligtvis mycket väl när jag senast klippte mig- men det vore ju som att erkänna att det verkligen var jag som tog den sista kakan ur mammas kakburk) Det enda positiva hon kunde komma på om mitt hår var att min utväxt var såpass ljus att kanten där slingorna slutar inte var så markant. Hon tog tilloch med fram en spegel så jag kunde se vart linjen gick och hur slitet topparna var baktill. "Nästan som om de hade gått av". Efter detta uppmuntrande samtal sattes blekningsprocessen och klippningsprocessen igång. Det blev bättre än bra, jag är helnöjd! Förortssallongerna är kanske inte alls att förakta!
Ser du en blond hottie de närmaste dagarna är det bara jag och min nya kalufs!
Haha, åhhh Ewa, jag älskar att läsa din blogg!!!
SvaraRadera