Det som är knepigt med att jobba skifttider är att umgås med andra som också jobbar skift. Cicci är en sådan som också har ett schema som hoppar hit och dit. En lyckosam slump eller ödets nyck hade medfört att vi häromdagen hade helt ovetande lagt in samma lediga dag. Efter ett tjog SMS
(now days är det inte bara ägg som räknas i tjog minsan) kom vi överens om detta var dagen som Herren gjort och alltså dagen som innebar sammanstrålning. Cicci kom med solen ändå från de norra förorterna till min södra. Hemmafixade köttbullar med handsmashat mos ordnades till samtidigt som uppdateringar om livets väsentligheter gicks igenom.
Vi båda är uppväxta i samma bonnaby där promenader tillhörde livets verklighet. I storstan tillhör promenader livets goda. Präglade av vårt ursprung och av vår nuvarande situation begav vi oss iväg på ett par kilometers apostlahästavandring genom sol och höstprunkande grönska.
Cicci, ett broräcke och ett rönnbärsträd!
Kanske man ska ta och kompislägga scheman i framtiden? Dagar som sådana här är för viktiga för att diffas bort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
En kommentar kanske?