Är det inte härligt att urbaniseringen ökar? Kanske inte enligt FN men enligt min beräkning är det helt fantastiskt. Iallafall när man tänker på att några av de människor jag trivdes bäst tillsammans med under skoltiden också har emigrerat till Stockholm Söndagskvällen ägnades åt att joina together i systers crib. 2 liter american panncakes vispades samman och stektes över öppen (gas-)låga.
En halv liter av smeten stektes upp och därefter var måttet rågat. Eller rättare sagt magsäcken uttänjd! Syster får helt enkelt ta och finna sig i att byta makrillslunch mot pannkakslunch i några veckor framöver! Timmarna försvann som sand genom fingrarna. Det är något speciellt med att hänga med människor som man har tokpluggat franska verb med eller sprungit omkring på Belgiska gator under sena nätter för att komma hem innan grindarna låses. Pannkakor tar fram det bästa ur vännerna kring det rektangulära bordet!
Det tar på energin att prata. Hjärnan, ansiktsmusklerna och simultanförmågan tar ut sin rätt. Att däremellan sitta på köksbänken medan Lena steker och Ruth diskar är inte heller helt nådigt. Det enda som kan lätta upp en sådan energisvacka är choklad, det vet ju den tanigaste fjortis! Vilken tur att Jonatahn knackade på innan formen var urskrapad.
Chokladkaka med jordgubbssås fick avsluta kvällens samkväm. Tänk att tre tjejer och en kille kan ha det så bra.
Vem vill ha ett kvällspass på KS stolhet den 4:e oktober, då ska vi nämligen träffas igen och då vill jag nog inte jobba..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
En kommentar kanske?