I morse ringde maken från jobbet. Det är inget ovanligt i sig, verkligen inte. Den här gången frågade han inte bara hur morgonen hade varit och om Gosan varit snäll. Nepp, hepp. Där i mellan smög han in frågan om jag ville gå på bio i kväll. Ha! Som att jag skulle komma med ett tvekande, svamlande svar där va?! Svärmor var den räddande ängeln i sammanhanget! Hon ställde gärna upp att roa lilltjejen ett par timmar medan föräldrarna slog klackarna i taket. Tja, eller nja.

Vi började med att äta. Bara vi två. Inget (underbart) barn som behöver sitt. Ingen stress över vardagsbestyr. Bara vi två. Ovant men välbehövligt är väl sammanfattningen.

hamburgare för vuxna, på texasvis!

Vi hann precis hämta ut biljetterna till "The girl with the dragon-tatoo" . Den amerikanska versionen av "Män som hatar kvinnor" Maken och jag har marathon-kollat på samtliga delar av trilogin (ja, ja innan ni härjar upp er alltför mycket. Gosan har såklart lagt sig för att sova för natten. Vi skulle aldrig låta henne se på sådana hemskheter) Popcorn och cola fixades och ett annat sällskap fick maka på sig då de hade ockuperat våra platser.
Nu ska man ju inte hålla på att jämföra två filmer bara för att de råkar vara baserade på samma bok. Men jo,
let´s do! Maken och jag kom efter 2 timmar och 38 minuter fram till att den svenska versionen är bättre! Nog sagt om de. Så fort eftertexterna kom upp smög vi ut hand o hand nöjda och lyckliga. 

min kamera är inte så bra på kvälls-foton tror jag bestämt.
men det är jag som står där!

Hemma i soffan låg Gosan på farmors bröst och sov djupt med nappen i ena mungipan. De hade haft det så bra och inte saknat oss det minsta. Så skönt det är att höra för ett mammahjärta.