ett års hemmavarnade

I dag har jag varit hemma ett helt år! Mitt arbete är så fysiskt tungt så att till och med försäkringskassan godkände en tidig hemgång.
För ett år sen var jag full av förhoppning inför det nya lill* livet. Lill* med stjärna, vi visste ju inte att det var en härlig flicka som gömde sig i magen. Ett år, hur har det kunnat gå så fort? Hur har det kunnat gå så långsamt?
Det har varit fantastiskt i allafall. Fantastiskt jobbigt och det mest underbara!