22 maj 2010

Klantigheten personifierad

Jo tack, nattens arbete gick kalasbra! Det som gick mindre bra var det här: att komma igenom vår dörr. 
Nycklarna som skulle öppna upp för sömnen var kvar hänglåset som hängde kvar i omklädningsrummet på jobbet. Tårarna hejdades och den uttröttade frun hasade sig ned mot tunnelbanan igen för att ställa sig i vagnen på nytt. (sitter man så somnar man- gammalt ewaordspråk.) Efter att ha trängts med tusentals människor på tunnelbanan, stationen och på gångbanan siktade jag tillslut nycklarna.(Hur kan Stockholm rymma så många invånare??) Surt nog var det vääldigt många på jobbet som undrade varför jag inte låg hemma och sov. Klantighet är nog den sanna förklaringen.
Två timmar efter att jag engentligen skulle ha somnat fick jag tillslut krypa ned mellan lakanen och uppnå status medvetslös.

1 kommentar:

  1. Åhhh, stackare.... förstår hur jobbigt det måste varit att vända tillbaka till jobbet. Jag skulle definitivt fällt en tår eller två... :)
    Hoppas du fick sova alldeles underbart sen!! STOR KRAM!

    SvaraRadera

En kommentar kanske?