Minuter efter att klockan alarmerat fram sin hurtiga version av Eurovisionmelodin ringde Sötaste Lena. Hon var snart i Björkish och frågade om jag ville hänga med på en promenix genom Nackareservatet till en annan stadsdel längre söder ut. Nattens arbetsinsats var precis bortsoven och vad skulle passa bättre än en dos D-vitamin?
Jag har tidigare besjungit Nackareservatets lov och är redo att görs det på nytt!
Se här bara: Lena i en sjöjungfru-pose vid en idyllisk sjö på västkustinspirerade klippor. Natur i all ära men efter att ha varit utan kaffe i nästan 10 timmar lockade förortslägenheten mer än grusvägar och strilande bäckar. Väl i köket upptäckte Lena surt nog att frysen hade lämnats öppen, lycka för mig då vi var tvungna att äta upp glassen. Balkong och sol. Glass och bara fötter.
På återvägen hem upptäckte jag det som hälften av alla pendlare redan vetat sedan urminnes tider; att Bagis och Björkish ligger cirkus fyra SL- minuter ifrån varandra. Jag har en liten aning om att det här kommer att bli en klassisk promenadrunda i sommar. Från min lägenhet till Lenas via reservatet, kaffepaus på balkongen och åter till min lägenhet med tunnelbanans hjälp. Det här kan bli Fritid top notch.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
En kommentar kanske?