Nordnorge visade sig vara underbart vackert. Visserligen hade jag tjuvtittat på bilder på google och maken (som tidigare har vandrat i Norge) har berättat med målande adjektiv hur underbart det är. Ändå var jag inte förberedd på skapelsens skönhet.
Grillning vid vägkantenUtav någon konstig anledning ser det ut som jag fryser på samtliga bilder. Jag är famous för att kunna frysa i de mest skilda sammanhang. Förutseende som jag var, var understället nedpackat. Dessvärre längst ned i packlinen, så det var antingen frysa eller orka. Men det är väl nyttigt att frysa nån gång då och då? Orka fick lägga sig och resultatet blev frusna kort!
Kolla helst inte in gympadojorna. I all hast fick jag bara med mig springskorna. Springskor matchas bäst med löparbrallor och inte alls med stuprörsjeans. Som om jag inte förstod det själv blev jag medveten om stilfelet genom alla elaka-tjej-blickar.
Norge drösar av tunnlar. Smala mörka tunnlar som grävde sig kilomerter in i bergen. Som tur var tillhör varken maken eller jag den procenten av befolkningen som är drabbade av tunnelfobi!
Hur kan ett land vara så pittoreskt? Gräs på taken och grönskiftande fjordar. Det är nästan så man blir lätt illamående. Tack vare utsikten var vi tvungna att stanna vid varenda rastplats och förlängde således resan med säkert en dag! Norge är ett ruttet land.
Här och var på kartan vara det * utkastade. Det skulle enligt teckenguiden betyda något alldeles fanatiskt sevärt. Svartisen var en sådan stjärna och vår bil bromsade lydigt in. Svartisen är en enorm glaciär och visst blåste det lite extra kallt om öronen när vi glanade på den.
Som tur var fanns det alltid varmt vatten en termosen och en god kopp thé värmer kropp och själ.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
En kommentar kanske?