Gång på gång undrade maken om vi kunde åka ut och fiska när vi kom till ön. Lätt och smidigt langade jag över frågan till pappa som gladeligen antog utmaningen. En utav de där vackra kvällarna körde vi ned för den slingrande grusvägen till sjön.
Medan pappa och maken gör sånt som män har gjort i århundraden valde syster, mamma och jag att vandra omkring på landbacken. Det där med fiske har aldrig riktig varit min kopp te. Och varför i allsindar sätta sin tillit på en plastbalja när man kan studsa omkring på ett område större än A6 i jönköping
Om det blev någon firre? Jodå, middagen är räddad många dagar framöver! Både pappa och maken har en hel del fiskhistorier att berätta i vinter när mörka kvällar hotar att ta över. Välkomna över!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
En kommentar kanske?