Ja har kommit fram till en mycket viktig slutsats. Jag gillar inte alls små dunbollar till måsungar. Eller snarare dess fruktansvärda släktingar som envisas att anfalla en så fort man går utanför porten. Precis är man satt sig till rätta tultar dunbollen ut ur buskarna och på en given signal dyker måsarna i en oväntad formation. Som på en annan given signal kommer en vaktmästare med en piasavakvast. Som en äkta gentleman följer han mig med till porten med borsten i högsta hugg och jag är skyddad ifrån äckliga odjur! En halvtimme senare smyger jag ut igen, dunbollen har tultat vidare och solen har gått i moln.
Istället för gyllenbrun hy blir det Friends hela eftermiddagen! 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
En kommentar kanske?